Ush vad jag har lätt för att börja gråta. Känner mig ledsen fast jag egentligen borde vara så jäkla lycklig! Borde vara lycklig för att jag har så underbara, fina vänner, lycklig för att jag har en underbar man som jag älskar, lycklig för att min närmsta vän just nu gör något hon drömt om länge, lycklig för att jag snart ska få komma till Sophiahemmet, det finns så otroligt mycket som borde få mig att gå på rosa moln. Ändå väljer jag att läsa saker som jag inte kan hantera, väljer att gå in i en annan människa och försöka känna det hon känner för att jag så gärna vill lära känna denna människa. Nu känner jag mig bara knäpp men jag ville så gärna veta vad hon har gått igenom för att kunna förstå henne så bra som möjligt. Hennes historia får mig att gråta, får mig att tänka på någon annan i min närhet som gått igenom samma känslor och samma tankar men i ett barns perspektiv.

Livet är grymt.

 

/Jeannie