Gårkvällen löste sig. Jag fick skjuts till Ersmark (där jag bor, var i en annan lägenhet från början), och var där i några timmar tills jag blev bättre. Efter det fick jag skjuts tillbaka till lägenheten och kunde ha trevligt. Tekken 6, Gears of war, kladdkaka.. Det blev en bra kväll, även om jag hade väldigt ont. Dock gick det bra så länge jag satt stilla.

Hatar ni också att ha ont inför folk?
Ställa till en scen kanske, uppmärksamma hur "svag" man är..
Jag har blivit bättre på det, men man måste ha kännt mig ett bra tag innan jag vågar visa hur jag egentligen mår.
Jag stressar upp mig oerhört mycket, får panik och en himla massa ångest, vilket bara gör sjukdomen värre, så det är verkligen lättare att fara någonstans där jag får vara ensam några timmar.

Hoppas ni har haft en bra helg, under förutsättningarna har min faktiskt vart rätt bra! :)

/Fanny

Igår var jag ute på Fårö med Linda och Ylva, låg och solade på stranden en stund för att sedan åka och käka innan Linda började jobba. Var så otroligt arg innan jag äntligen kom iväg, ville verkligen ut i solen när det var så fint väder men trängningarna ville inte ge med sig. Kom inte ut fören vid ett och då har ju halva dagen gått redan. Men hur som helst, jag fick ju sola en stund i alla fall.

Sen på kvällen blev jag dålig igen och kände mig frustrerad över att jag inte fick göra något när jag ville under hela dagen. Tillslut blev det i alla fall lite bättre och jag gick bort till Nandie och Maria, satt där och pratade hela kvällen.

 

Idag är en slappardag. Har inget planerat och det är inte soligt ute. Ska nog jobba lite med Forever Living, passa på och plugga lite.

 

/Jeannie

Min kropp är inte snäll mot mig i veckan. Har helt klart kommit in i en kass period, där jag verkligen känner mig handikappad. Har varken kunnat diska eller lagat mat i veckan typ.

Om några timmar kommer folk hit. Jag ligger ner och försöker andas djupt.

Stå ut, håll ut.

Även detta klarar jag.

/Fanny

Idag har jag lyckats få en hel del gjort på min lediga dag! Har haft trängningar hela dagen men eftersom jag varit hemma så tänkte jag att jag kör så länge det går så får jag se om jag blir sämre helt enkelt. Det gick bra! Trängningarna att legat på samma nivå hela tiden och jag har inte haft några större smärtor trots att jag rört på mig mycket. Har städat lägenheten, klippt gräsmattan, burit massa tvätt, lagat mat osv. Efter att Linda slutat jobbet åkte vi ner till min morfars gamla stuga, som förvisso inte är någon gammal stuga längre då den är renoverad men för mig kommer den nog alltid vara morfars gamla stuga. Jag putsade alla fönster och Linda höll mig sällskap, pratade om hur mysigt det skulle vara att ta ner alla över en helg i slutet av sommaren, grilla, dricka öl och bara mysa. Det är verkligen något att se fram emot. Tänker lite på hur jobbigt det kan bli med uretriten när jag då ständigt har folk runt omkring mig men slår tanken ifrån mig ganska fort. Det är ju bara mina närmsta vänner, alla vet att jag är sjuk och det är inget konstigt för dem.

 

Idag jobbade jag mina fyra timmar och det gick bra, var mycket folk och stressigt vilket innebar att jag fick annat att tänka på. Explosiv stress eller va vi nu ska kalla det för, alltså stress som kickar i gång kroppen för att göra något effektivt och fort just för stunden är bara positivt för mig. Det får mig att tänka på annat och jag kan lättare "glömma" uretriten. Stress som länge ligger och mal mår jag sämre av uretritmässigt. Alltså som att veta att "denna vecka måste jag passa denna tid varje dag och sedan vara närvarande så här länge" tex.

 

Vid fyra kom Linda och Ylva in och ville att jag skulle följa med till stan.

Då kom de där prioriteringsfrågorna upp igen som bara någon med uretrit förstår.

 

Eftersom jag jobbat i fyra timmar och dessutom i två timmar innan jobbet försökt fylla blåsan så att jag ska må så bra som möjligt under arbetspasset, så har jag alltså inte kissat på 6 timmar samtidigt som jag har haft trängningar hela dagen. Jag vet att om jag kissar innan vi åker till Visby så kommer jag ha ont innan vi ens hunnit dit och då ska vi fortfarande strosa runt där i ett par timmar. Om jag däremot håller mig tills vi kommit hem från Visby så riskerar jag att ha kramper och väldigt ont innan jag ens hunnit hem. så...what to do?? För jag vill ju inte stanna hemma medan tjejerna åker in till stan och umgås. Jag vill inte ge mig så lätt, jag måste ju försöka kämpa lite.

Jag åkte med och hade en spontan, trevlig eftermiddag i stan med Linda, Ylva och Nandie. Lyckades hålla mig tills vi kom hem och fick bara lite ont ungefär en timme innan vi var hemma. Den här gången hade jag tur.
Men att inte kissa på 12 timmar, undrar vad det har för inverkan på kroppen egentligen.

 

/Jeannie

Åhh, allt går så bra för mig!

I morse ringde försäkringskassan - 7800 kr i månaden kommer jag få i aktivitetsersättning från och med juli! Jag kommer dessutom få retroaktivt, ända från februari. Jippi, pengar! Jag har köpt lägenhet, en fin tvåa som jag flyttar till i augusti.. ja, ni hör! Jag kan nu börja leva vuxenlivet!
Har dessutom diskuterat konfirmation och ledarutbildning (jag är ju ledare för både och) och kommer få ta större och större ansvar, vilket jag älskar. Åh, mitt liv blir mer och mer som jag vill att det ska bli!

Nästa helg far jag till Trysunda med min fina. Ett av mina 3 favoritställen på jorden. Längtar verkligen.

Jag kommer sommarjobba på butiken när jag kan. Allt jag gör räknas som en bonus, så jag behöver inte känna panik när jag inte kan. Glad att jag får den möjligheten.


En sak som jag tänkt skriva ett tag nu är att jag löst sex-frågan!
Ni som följt med mig ett tag vet att sexet har varit lite svårt för mig, men det är numera ett icke-problem. Senaste 6 månaderna har jag verkligen lärt känna min kropp, och allt känns mindre jobbigt liksom. Jag vet hur jag fungerar nu liksom.
Ni som inte riktigt har löst sex-frågan än har jag ett tips till:
Trägningar - BIG NONO.
Molsmärta - GOGOGO!!

Med trägningar blir allt kaos. Har jag smärta i blåsan (som är smärtan jag oftast har) så går det jättebra. Sedan finns det ju en hel del teknik-tips när man väl är i the action, HÄR finns en tråd om ämnet som är jättebra! Dock är det inte tips jag behöver ta hänsyn till särskilt mycket om min smärta sitter högst upp och inte är skärande, utan bara mol. Det händer ju inte jätteofta, så tipsen är sjukt användbara!
Att inte ha gått på toa innan hjälper mycket också. Att ha några deciliter i blåsan underlättar verkligen enormt för mig, dessutom är det ju sjukt bra att kissa efteråt och då är det ju praktiskt att ha lite där.
Att inse att jag inte är äcklig bara för att jag är urinvägssjuk underlättade också enormt.

Älskar mitt liv just nu. Bra period i humöret, dålig i kroppen. De byter som av varandra :D

/Fanny

Jag har ju länge varit glad över att jag kunnat bli smärtfri under dagarna om jag bara börjar dagen på rätt sätt. Dvs. dricka mycket varm vätska, inte dricka söta drycker (som juice), och se till att hålla mig varm om fötter osv.
Jag vet inte riktigt vad som är på gång nu, om detta är ett sämre skov eller om det här är början till någon form av uppgradering av sjukdomen men hur som helst så skrämmer det mig! Jag har funderat nu ett tag men inte sagt något då jag försökt blunda lite för det och tänkt att det bara är en tillfällighet. Men nu känner jag bara mer och mer oro då jag inte längre blir symtomfri. I vanliga fall brukar jag först få bort kramperna sedan smärtan och tillslut ger även trängningarna med sig, nu får jag bort kramper och smärta men trängningarna hänger kvar.

Inombords skriker jag "vill inte, vill inte, vill inte!!!" Orkar inte gå igenom en negativ förändring av sjukdomen. Märker att jag börjar gå tillbaka till det där stadiet när man sitter och googlar på allt som har med uretrit att göra i hopp om att man ska hitta något nytt, jag reagerar på allt som har med sjukdom och inflammation att göra och jag funderar på att börja söka mig utomlands efter andra läkarkunnskaper.

 

Ska börja jobba vid 12. Jag fixar att jobba när trängningarna ligger på den nivån som de ligger på nu men det är fortfarande inte kul någonstans att jobba med trängningar när man ständigt har människor runt omkring sig som man dessutom ska vara trevlig mot. Jag klistrar på någon slags yta, jag ler och låtsas att jag är någon annan. Det får mig att bli totalt utmattad, när jag kommer hem känns det som om jag jobbat en hel dag.

 

Just nu hoppas jag bara att Karin och hennes dotter har fått hjälp i Italien!

 

/Jeannie

Här är en bild jag lyckades få tag i från midsommar!

 

Min mobil är ju trasig och eftersom den är vattenskadad så kunde jag inte lämna den på lagning. Jag har Christoffers gamla mobil just nu och den kan jag inte ta så bra kort med, alltså har jag inget skoj att lägga upp trots att vi har gjort en massa kul de senaste dagarna!

 

På midsommarafton hade jag problem med migrän väldigt längre. Fram till kvällen någon gång mådde jag illa och hade sprängande huvudvärk, men vi åkte ändå hem till mina föräldrar för att äta midsommarmat och tårta. När huvudvärken började släppa åkte Ylva, Linda och jag ut för att plocka blommor, sen satt vi hemma hos Ylva, band kransar och drack öl. Tillslut åkte vi hem till Dannes föräldrar, midsommarfina i nybundna kransar och det blev en helt underbar midsommar! Människor i alla olika åldrar, lekar och god mat! På natten någon gång cyklade Christoffer, Linda och jag till en annan midsommarfest, hade trevligt där i någon timme och sen cyklade vi hem till Linda tsm med Dennis och André. Spelade gitarr tills solen gick upp och cyklade sen ner till hamnen, satte oss på piren och såg på soluppgången.

 

På midsommardagen grillade Linda, Christoffer och jag på kvällen och Dennis kom upp för att se på fotboll.

Igår åkte Linda, Jeffrey, Ylva, Nandie, Danne och jag till Blå lagunen för att bada och sola, så sjukt skönt! Efter det stack jag och Christoffer hem till Dennis familj på tårta och kaffe då Dennis fyllde år och på kvällen åkte Christoffer och jag ut till båten för att fiska.

Jag är så lycklig över att jag har möjlighet till att göra så mycket trots sjukdomen!

 

Idag ska jag jobba om min kropp tillåter det, sen får vi se vad resten av dagen erbjuder!

/Jeannie

Hej!

Natten mot igår sov jag max 2 timmar, hade verkligen jätteont. Nätterna och dagarna innan dess hade varit väldigt jobbiga också, så att stå och försöka göra något vettigt igår var väldigt svårt.
Jag hade väldigt ont, men var sjukt slut i kroppen också. Vi skulle fira midsommar hos mig och det var en del att göra innan. Som tur var underlättade Arvid mycket för mig, och vid 4-tiden så började jag piggna till. 5 kom gästerna.
Från att under dagen mått otroligt kasst, så gick jag till att ha en sjukt rolig kväll! Det var typ perfekta festen. Jag hade inte särskilt ont under kvällen (alkohol gör ofta att jag mår bättre), alla hade roligt, det var roliga människor där, inget gick sönder.. Och när jag steg upp i morse hade kompisarna städat undan så jag slapp det! Sjukt snällt!

Mitt midsommar ägde verkligen, ville aldrig att kvällen skulle ta slut!

Hade ni ett bra midsommar?:)

Såhär såg det ut hos mig just innan gästerna kom!

/Fanny

 

 

Jag kunde inte sova så lika bra att gå upp! Just idag är det ganska skönt att komma upp i tid ändå, så att man har större chans att må bra och till och med vara midsommarfin när midsommarfirandet börjar!

I år ska Christoffer och jag fira midsommar först hemma hos mina föräldrar som bjuder på midsommarlunch, sedan åker vi hem till Fårösund igen för att gå hem till Dannes föräldrar som både har födelsedagsfirande och midsommarfest. Vi blev bjudna dit i veckan, så himla gulligt att både vi och Linda blir bjudna dit eftersom vi är vänner till Danne och Nandie.

 

Hoppas det inte kommer regna så jäkla mycket som dem säger!

 

 

Mycket depp i bloggen just nu.. känner tyvärr inte att jag kan göra det bättre heller.

 

Det blev aldrig riktigt bättre igår. Jag gick hem till grannen senare och satt där med Linda och Ylva. Ylva spelade gitarr och vi sjöng en massa fint hela kvällen. Jag kände att jag blev bara mer och mer illa till mods. Började tänka alldeles för mycket. Gick hem tillslut och det första jag gjorde var att kolla vad en utav mina vänner hade svarat på en väldigt komplicerad konversation vi haft lite tidigare.

 

Sen blev det verkligen kolsvart.

Jag blir så fruktansvärt äcklad över hur människor vars händer jag lagt hela mitt liv i, utan att ens blinka kan krossa hela ens tillvaro. Människor man litat på, människor man både stöttat och behövt. Människor som betyder något alldeles speciellt. För några år sedan förlorade jag halva mitt liv när jag blev sjuk, igår kändes det som att jag förlorade andra halvan.

 

Jag är lycklig över att jag har så otroligt fina vänner runt omkring mig som varje dag stöttar mig, som ser hur jag mår även om jag försöker dölja det. Mitt hjärta tillhör också Christoffer som varje dag kämpar vidare med mig och min sjukdom, som alltid finns och aldrig ger upp. Men hur mycket fint som än finns runt omkring så är det fortfarande oerhört tungt att bli sviken av någon man delat så mycket med. Hur ska jag kunna lita på någon efter det här?

 

/Jeannie

Hej, och återigen: Förlåt för att jag hör av mig så lite.


Jag varvar mellan att vara väldigt glad och nere i ett djupt hål. Ett djupt, mörkt hål.
Jag är som sagt en humör-periodare, och just nu är det dåligt.

Jag har verkligen skäl att vara superlycklig just nu. Det verkar som att jag får aktivitetsersättning, om allt går som det ska flyttar jag in i en fin lägenhet i augusti, jag är omgiven av fina människor.. ändå sitter jag här med en klump i bröstet. Det började för några veckor sedan, utan något klart skäl. Från början var det bara när jag var ensam som det kom, men nu har det börjat även när jag är med andra. Jag blir sjukt deprimerad, men får även väldigt mycket ångest. Ångest över saker jag sagt eller gjort nyligen eller låååångt tillbaka. Jag har inte så mycket kropps-ångest, utan mest över den person jag är. Över min personlighet, mina beslut. Jag hatar min personlighet just nu, hatar att vara jag. Hatar dessutom att jag inte orkar någonting, och blir besviken över vad jag klarar av väldigt ofta. Jag blir egentligen inte så besviken när jag inte fixar något, men just när ångesten börjar så kommer det in i bilden på något vis.
Mardrömmarna tar aldrig slut.
Jag känner mig oändligt ensam efter 1 timme själv. Känner mig orationellt oälskad och otillräcklig.
Orkar inte ta tag i NÅGOT heller. Allt känns jobbigt, och inte bara drygt, utan ofattbart omöjligt.
Det känns..som att jag inte har något bra framför mig. Som att allt bara är misslyckande. Jag har inget att vara stolt över och kommer aldrig ha det.

Är nu utskriven från smärtmottagningen och har nu ingen avdelning, utan de har sagt att jag får helt enkelt ha kontakt med vårdcentralen. Jag vet exakt vad det innebär. Det innebär att jag kommer ha att göra med personer som inte vet någonting om mig eller min sjukdom, som inte kommer skicka vidare någon remiss till någon specialistavdelning eftersom jag har vart på alla sånna i Umeå. De kommer fråga min förra läkare vad de ska göra, och hon kanske säger att det är okej att de förnyar medicinen jag har utskriven men that's it. Jag har nu börjat om från början, men skillnaden är att jag inte kan ta mig någonstans. Jag kommer inte heller få något smärtstillande för att stå ut med smärtan.

Jag vill ha lite livsmotivation nu. Jag vill orka någonting. Jag vill kunna le och mena det.
Kan inte allt bara lösa sig? Kan jag bli en bättre person?

Jag vill vara stark, men jag lyckas inte just nu.

Åh.

/Fanny

Idag har jag haft svårt för att komma upp på topp och vara glad över det som går bra istället för att tänka på det som inte är så bra just nu. Igår träffade jag en utav mina gamla lärare för högstadiet. Han var min favoritlärare och det kom upp så otroligt mycket minnen när jag fick en pratstund med honom igen. När han frågade vad jag gör nu för tiden och jag var tvungen att svara "jag jobbar fortfarande i bungehallen" så sköljde verkligen en fruktansvärd besvikelse över hela mig. Inte från hans håll utan från mina egna tankar på min tillvaro och hur den egentligen hade kunnat se ut om jag aldrig blivit sjuk.

 

Jag har alltid haft så stora planer, velat gör så mycket osv. Att behöva säga att jag jobbar på ICA, att jag inte pluggar, att jag fortfarande har samma skrotbil som jag haft sedan jag var 16 år, att min pojkvän betalar all hyra, el och mat för oss båda, att jag inte har rest särskilt mycket alls osv. Det är en ständig påminnelse om hur lite av det jag trodde min framtid skulle innehålla som faktiskt blivit av. En ständig påminnelse om att jag inte längre är samma person som jag var för några år sedan och att min tillvaro idag inte bygger på egna val.
Jag har inte kunnat släppa detta riktigt just idag. Läraren som jag träffade igår, han är nog den sista som jag vill göra besviken med att behöva tala om att jag inte kommit någonstans i livet. Han har en sådan speciell personlighet, hela han lyser av självsäkerhet, går alltid rak i ryggen och man ser på honom att vet precis vad han vill. Han är väldigt brutal och säger alltid precis vad han tycker och tänker, vissa har nog väldigt svårt för människor som inte lindar in sina ord i bomull men det var detta som fick mig att verkligen lyssna! Tack vare detta vet jag också att allt positivt han sa menade han verkligen, fick jag beröm så var det ren och skär ärlighet. Han kom till att betyda väldigt mycket för mig under högstadietiden men jag tror inte han vet riktigt exakt hur mycket.

 

Nä, nu ska jag äta och försöka träffa några fina vänner. Försöka tänka på hur bra mitt liv egentligen är!

 

/Jeannie

Kommer ni ihåg i lördags när jag skrev om att kvällens planer inte verkade bli vad vi först tänkte och att jag så gärna ville ha något att se fram emot. Ni kan inte ens gissa vad den kvällen senare kom till att innehålla!!

Nandie, Danne och jag blev inbjudna till en kväll i en utav Sveriges finaste limousiner, haha!

Min före detta klasskompis är tillsammans med en tjej som denna kväll fick låna en limousin som hennes pappa hyrt hit över helgen, så vi åkte runt i den, drack öl och hade trevligt!

 

 

Jag ska i början av Juli börja sälja för Forever Living. Forever Living är världens största odlare, tillverkare och distributör utav Aloe Vera. Alla produkter är ekologiska och håller en mycket högre kvalité än andra Aloe Veraprodukter som finns på marknaden. Sedan jag började läsa om detta har jag varit fast, otroligt spännande är det! Något som jag framförallt har intresserat mig för är produkterna som verkar på insidan av kroppen. Alla vet att Aloe Vera är bra för kroppen och att Aloe Vera kan göra underverk men det finns ju så otroligt mycket mer än bara salvor och krämer.

 

Aloe Vera Gel är en dryck gjord på färskpressad Aloe Vera. Ett dagligt intag av denna juice har många positiva effekter på kroppen. Aloe Vera innehåller bland annat saponiner, naturliga tvålämnen som avlägsnar slaggprodukter. Denna egenskap är nyttig för oss då tarmsystemet renas och därmed ökar upptaget av näringsämnen. Aloe Vera Gel har exempelvis visat sig vara bra för människor som lider av IBS.

Jag har funderat lite över om Aloe Vera Gel kanske skulle kunna göra någon form av inverkan på urinvägarna, faktum är att jag är riktigt nyfiken och tänker själv pröva att dricka Aloe Vera Gel när jag själv börjar sälja dessa produkter.

Om någon mer är nyfiken på detta och själv skulle vilja testa eller bara vill ha mer information så får ni gärna höra av er till mig!

 

Trängningar och ont.. superfint väder ute, vill vara ute och göra massa saker men det går ju såklart inte. Får i alla fall vara glad över att jag kunnat vara på stranden en timme idag. Christoffer och jag åkte iväg vid ett och njöt av solen nere i viken. Åkte sen och köpte glass. Mysigt!

Vill ha något att se fram emot ikväll men utöver uretriten ser det ut som om planen håller på att spricka. Hoppas, hoppas något skoj händer ändå!

 

Har pysslat en stund med mina smycken idag. En sådan hobby borde alla ha, speciellt när man har en sjukdom som gör att man måste vila mycket. Har man inget att sysselsätta sig med så blir man verkligen knäpp på allt sittande och liggande!

Idag har jag jobbat igen, det gick jättebra! Fyra timmar är än så länge precis lagom för mig. Det går att ta sig igenom även om jag inte är helt smärtfri.

Nu ska vi bort till Bunge krog för att äta middag med Christoffers familj, det ska bli riktigt mysigt!

 

Har varit riktigt förbannad idag på allt som har med min utredning på aktivitetsersättning att göra. Har fått vänta i två veckor på en telefontid till min läkare, nu idag när jag äntligen fick prata med honom så tyckte han att det var bättre att vi inte skrev något till kompletteringen de ville ha utan han tyckte det var bättre att dem ringde honom (trots att han faktiskt inte riktigt kan förklara hur allt fungerar för mig) Dessutom så går han på semester nu så inte fören i början av Juli kommer försäkringskassan kunna fortsätta med utredningen. FY FAN säger jag bara. När ska det här får ett slut?

 

/Jeannie

Sitter och väntar på att min läkare ska ringa. Försäkringskassan behöver komplettering till utredningen om min aktivitetsersättning. Tyvärr är det förseningar så har ingen aning om när han ringer. Är orolig. Försäkringskassan vill veta i vilken utsträckning sjukdomen ter sig. Hur många timmar per dag jag mår si eller hur det funkar med jobb när jag mår så. Det är ju svårt även för mig att förklara.

 

Idag har jag solat och läst Lindas bok en gång till. Korrekturläst denna gång. Hon är så jäkla duktig den bruden så det fans inte särskilt mycket att rätta. Dess då mer att beundra! Har lyckats bränt mig rätt ordentligt på ryggen under tiden jag läste. Snälla, låt mig bli brun någon gång!

 

Hej!
Igår ringde försäkringskassan och sa att det är allra troligast att jag faktiskt får aktivitetersättning och att jag isåfall börjar få det i juli! Det är inte helt beslutat än, håller verkligen tummarna att det går vägen!

Gårkvällen var underbar. Tack, Olof.
Dock är jag inne i en kass period mardrömsmässigt. Jag hade inte drömt en enda mardröm på flera veckor, men för ett gäng dagar sedan började det igen. I natt hade jag svårt att somna pga smärta och attackkramper som kom då och då. När jag väl somnade drömde jag en mardröm som utspelade sig från sängen jag låg i och började med att jag vaknade. Det som hände var inte heller overkligt. Efter att jag vaknat ur den här väldigt hemska drömmen tog det ett bra tag att övertyga mig själv om att det inte var på riktigt, fastän det verkligen kändes som det.
Jag låg vaken ett gäng timmar efter det, av rädsla, men även av smärtan.
När jag väl somnade fortsatte liksom drömmen där den slutade, och var fortfarande väldigt verklig och väldigt hemsk. Jag vaknade snabbt igen, skräckslagen, och sov inget mer den natten.

Det är en sak att inte sova en natt, det kan jag ta. Att ligga med hög puls, skräck och brutal smärta en natt tär dock verkligen på en.
Hoppas den här natten blir sjukt najs, är verkligen helt slut.

Lägenhetsvisning klockan 12!

/Fanny

Igår hade jag min 20årsfest!
All dricka till baren skulle handlas under förmiddagen så jag, Nandie och Ylva drog iväg så fort vi kunde. På väg hem runt 13 började jag få ont. När jag väl kom hem och kunde gå på toa så bröt det ut ordentligt. Hade väldigt ont länge men tänkte att det skulle gå över på två-tre timmar. Så blev det inte. Fick verkligen panik då smärtan aldrig gick ner eftersom det fortfarande var en del att fixas och jag var ju tvungen att komma till festen i god tid såklart. MEN mot alla odds, försvann helt plötsligt både smärta och trängningar. Blev verkligen superlycklig! Självklart skulle jag istället få huvudvärk och bli riktigt illamående. Aldrig kan man bara få må bra liksom! Men så länge uretriten inte är jobbig så står jag ändå ut!

Festen gick bra och vi hade riktigt kul! Roligt med blandat folk vilket det verkligen var! Mina tjejer gjorde bland annat en "vadkännartävling" till mig, mysigt! Haha. Fick ögonbindel och skulle känna på alla killars vader för att sedan lista ut vem som var Christoffer.

 

Idag mår jag skapligt. Uretriten är lugn och jag sitter bara och tar det lugnt. Har varit hos Linda en sväng och ska snart till Rute med Christoffer för att städa efter festen.

 

/Jeannie

Hej! Det är inte mycket som händer på bloggen nu. Det är sommar, och uretritare kan helt plöstligt vara utomhus på ett helt annat sätt än på vintern!

Idag är uretriten rätt lugn, har dock migrän som bara blir värre och värre.

Allt går väldigt bra för mig. Det känns som att saker löser sig. En egen lägenhet känns inte som en dröm längre, utan det känns verkligen som att jag flyttar om några månader. Om allt går bra så kanske jag börjar få aktivitetsersättning i juli. Min handledare på försäkringskassan har rekommenderat att jag ska få bidraget, men nu ska ju bara ekonomer och sånt godkänna det och fastställa vilken summa jag isåfall ska få.

Jag är utomhus mycket, är mycket med kompisar. De dagar jag är väldigt dålig känns ändå okej, jag vet ju om att jag blir lite bättre såsmåningom så jag deppar inte.
Umgås med människor som gör mig riktigt lycklig, ååååh jag är bara så glad hela tiden!
Det känns som att jag kan göra mer och mer, trotsa smärtan och bara leva. Det känns som att sjukdomen har mindre och mindre makt över mig, och som att jag verkligen lärt känna den!

Ska bli bättre på att höra av mig, lovar! :)

Ska svara på kommentarer också, men nu måste jag vila huvudet.

Kram!



Somehow we'll make it, 'cause that's what we do

/Fanny

Nu blev det väldigt tomt här ett bra tag! Ledsen för det!
Jag känner att det inte finns så mycket sjukdomsmessigt att skriva om längre. Jag mår lika dant varje dag i princip. Tror ni har fattat grejen liksom ;)

I lördags åkte jag upp till Sthlm med Christoffer, hans syster Josefin och hennes kille Kristian för att se KISS! Denna gång kände jag mig inte alls lika nervös som jag gjort tidigare gånger, jag kände mer att det får gå som det går. Får jag ont så får vi lösa det då. Det är så underbart skönt att kunna ha den instälningen! man kan förbereda hur mycket som helst men man kan aldrig förutsätta allt! Så länge jag har min medicinväska med mig så känner jag ju mig lite tryggare i bara det. Något som var lite trist denna gång var att jag fick en massa problem med allt annat än uretriten istället. Jag mådde väldigt illa och hade spänningshuvudvärk nästan konstant från lördag morgon till måndag morgon. Jag tror att det är någon slags migrän jag får från och till nu av de nya P-pillrena jag tar. Inte kul!! Men även om det var jobbigt i bland så är jag grymt glad över att vi åkte. Vi fick se KISS live, sådan jäkla upplevelse!!

 

Något som jag tänkt på en del är det här med alla sjukdomstankar som finns i vardagen hela, hela tiden även om man inte mår dåligt just för stunden. För att man ska må så bra som möjligt så krävs det hela tiden att man planerar, gör man inte det så minskar hela tiden chansen att man får må bra.

I helgen tänkte jag mycket på det då jag verkligen var tvungen att prioritera rätt hela tiden för att kunna klara av allt så bra som möjligt. Tex. om jag ska gå på toa under båtresan eller hålla mig tills vi kommer fram till hotellet. Kissar jag under båtresan så kommer jag få lite ondare och då måste jag kunna sitta för mig själv och ta det lugnt. jag vill ju inte sitta med en petflaska mellan benen i resturangtorget liksom! Om jag ska hålla mig tills vi kommer till hotellet så måste jag hålla mig i minst 7 timmar, fixar jag det? Hur mycket vågar jag dricka under tiden i så fall? kan jag ta den där colan till maten eller är det bättre att bara dricka vatten? Väl på hotellet så funderar man över om man ska ta en kvart till att bättra på sminket eller ta en kvart till att vila. Jag måste se till att blåsan inte är tom men hur mycket vågar jag dricka utan att bli kissnödig om en timme så jag måste hålla mig under hela konserten eftersom jag inte vågar kissa i fall jag får så ont att jag inte kommer där ifrån sen.

Så här tänker man hela tiden! Hur man ska prioritera för att få må bra.
Om du frågar hur jag mår och jag svarar "Jag mår jättebra". Tio minuter innan kanske jag stod inför ett sådant knäppt val som i fall jag skulle våga gå på toa eller inte. Det finns så mycket mellan raderna, så mycket som för mig är vardag men för någon utan uretrit inte kan föreställa sig.

/Jeannie