Jag har funderat mycket den senaste tiden på hur bra jag mått nu väldigt länge. Det senaste halvåret har jag varit upp på en åtta en gång tror jag, vad jag kommer ihåg. Jag har varit över femman ett par gånger då och då men det har varit i ett par timmar, aldrig under flera dygn som det förr kunde vara. Jag vet att man kan ha bättre år och sämre år, allt går i perioder, men jag vill ändå tro att det är något jag gör som är anledningen till att det är så mycket bättre än för ett år sedan. Min teori just nu är att det är en mix av

 

1. Jag har hittat min rutin. Jag vet exakt vad jag ska göra när jag får ont vilket minskar stress!

2. Jag vet att stress är en stor bidragande faktor till smärtan. Stress = spända muskler som drar ihop sig = ännu starkare kramper i urinröret.

3. Jag har hittat en medicin som fungerar så länge kramperna inte blivit för starka. När jag går upp mot en fyra/femma så tar jag Kinin och kombinerar det med värme, vätska, lugn och ro. Då går kramperna ner och alltså hinner aldrig smärtan upp till de där fruktansvärda nivåerna.

4. Jag befinner mig just nu i en väldigt trygg miljö. Jag kan varje dag ta den tid jag behöver för att kunna må så bra som möjligt. Jag har tid till att vila och slappna av. Jag har en vännskapskrets som alltid ställer upp till 100 %, de vet allt om min sjukdom och hur den fungerar. Jag behöver aldrig tänka på att jag inte fungerar som alla andra. Jag har en underbar pojkvän som ställer upp i tid och otid, som aldrig klandrar mig för något och som har ett tålamod större än vad ni kan föreställa er!

 

Detta, i stora drag, tror jag är anledningen till varför jag mått bättre de senaste 6 månaderna i jämföreselse med för ett år sedan.

Idag har Linda och jag gjutit i betong! Spontan aktivitet, kul att pröva något nytt! :) Nu ligger två rabarberblad täckta med betong nere i garaget och väntar. Spännande att se hur det blir.

 

Igår var en bra dag!
Jag hade bara lite trängningar på morgonen och det försvann innan tolv till och med. Linda, Josefin och Nandie kom hit, vi drack lite kaffe och tog det lugnt. Tjejerna ville ha munkar så efter ett tag åkte vi till affären och gick sedan hem till min granne och drack ännu mer kaffe ute i trädgården.

Hej!
Nu har jag äntligen fått tag på en laddare och kan skriva vettiga inlägg.

Jag har några saker att berätta!

Jag har som sagt fått en ny läkare!
Hon heter Inga Sjöberg och jobbar på Ersboda Vårdcentral här i Umeå. Jag har träffat henne någon gång tidigare, men inte förut insett hur awesome hon är. Jag har vetat att hon är en erkänt bra läkare inom urinvägarna, har hört hennes namn väldigt många gånger.
Den här kvinnan har jobbat med uretritpatienter (ofta milda uretriter, men ändå) i vääääldigt många år, och säger att de flesta blivit betydligt bättre efter hennes behandlingar! Hennes ess i rockärmen är att uretritkvinnor ofta har bäckenproblem (jag har t ex väldigt sneda höfter, och den ena är typ låst) och om man fixat till detta med sjukgymnastik så blir uretriten enligt henne bättre!

Jag träffade henne i samband med min urinvägsinfektion (min ordinarie läkare pratar bara jag om rehabiliteringsprocessen, om det är nervsmärta det handlar om osv. hon är smärtläkare och vill inte prata urinvägar med mig riktigt haha), och sa till henne att jag behövde en fast läkare som vill hjälpa mig med mina kroniska besvär, och hon ville vara min läkare, och sa i princip att hon tycker om en utmaning :) Hon vill verkligen hjälpa mig, det känns fantastiskt!

I förrgår natt låg jag vaken och gnydde i princip hela natten. Länge sedan jag hade så pass ont så länge.

Hörs snart igen <3

/Fanny

Ibland känner jag mig dum som klagar över livet när det finns människor i min närhet som har det värre. Det är alltid jobbigt, frustrerande och svårt att lida utav uretrit, men vi har alla olika grader av uretrit och vi har alla olika förutsättningar. Eftersom Fanny var den första jag träffade med samma sjukdom som jag, eftersom hon inte bara är en sjukdomsvän utan också har blivit en vän utanför all sjukdom, så kommer jag liksom inte ifrån jämförandet med henne hela tiden. I allt jag gör, upplever och har möjlighet till att göra. Fanny är i stort sätt aldrig smärtfri, vi kan nog till och med ta bort "i stort sätt". Jag däremot är smärtfri någon period varje dag. Det klart att det då finns stora skillnader i våra förutsätningar. Enligt mig, borde jag i jämförelse med Fanny alltid kunna tycka att livet är underbart och hela tiden vara lycklig över allt jag faktiskt kan göra. Fanny har ju ondare än mig.

 

Visst är jag ofta lycklig, visst är jag ofta tacksam men jag är också ofta orolig och förbannad över varför jag inte kan få ha ett normalt liv och en normal framtid framför mig. Oron är det värsta, i perioder tar oron över allt annat i livet. Oro över att sjukdomen ska utvecklas, oro över att jag i framtiden kommer ha ondare, oro över att sjukdomen döljer något vi idag inte har någon aning om, oro över att Christoffer inte ska orka hur länge som helst.

Det är förvirrande att stå någonstans mitt emellan. Lycklig över att kunna vara smärtfri, upprörd över att inte kunna få vara smärtfri hela tiden. Igår kväll när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på detta. Kände att jag var tvungen att få skriva av mig detta.

 

/Jeannie

Idag har jag hunnit med mycket. Behövde bara sitta en timme i morse innan trängningarna blev bättre. Fixade i lägenheten fram till klockan tre sen kom Alexandra för gitarrlektion. Kunde inte sluta le idag under lektionen, hon har blivit så otroligt duktig och har gjort så stora framsteg. Satt och tänkte på de första lektionerna då vi tragglade med A, D, G osv. Nu Spelar hon vilken låt som helst flytande, hon kan alla strängars toner, hon har lärt sig att plocka och just nu tränar vi på barré och grunden i de ackorden. Jag känner mig så stolt! Det är en sådan häftig känsla att få se hur någon utvecklas steg för steg och veta att det är man själv som lärt personen i fråga allt det som får personen att utveckla sig.

 

Efter lektionen klippte jag gräset och sen kom Christoffer hem. Nu har vi bara tagit det lugnt hela kvällen.
Har mått ovanligt bra idag faktiskt, några små svackor då jag trodde det skulle bryta ut men det gjorde aldrig det. Skönt att få så mycket gjort och samtidigt må bra!

 

Jag har gått och tänkt hela dagen på en dröm jag hade i natt. Jag drömmer alltid mardrömmar, har säkert skrivit om det någon gång, att jag aldrig drömmer fina, positiva drömmar. Så har det det alltid varit, enda sen jag var liten. Men så i natt vaknade jag och troddde jag drömt en mardröm igen men när jag tänkte efter så insåg att jag att jag kände mig lugn och tillfreds i kroppen. Jag Tänkte tillbaka på vad drömmen handlade om.
Alla har nog någon gång drömt om att man varit gravid. Jag har gjort det flera gånger. Det har alltid varit oönskade graviditeter och jag har alltid känt mig fruktansvärt olustig när jag vaknat. Denna dröm handlade om en graviditet men den var inte oönskad. Jag var lycklig i drömmen. Jag var gravid i åttonde månaden och jag var så stolt över min stora gravidmage, alla var positiva, såg fram emot barnet, jag och Christoffer var fulla av förväntan.

Jag har känt mig så lugn hela dagen tack vare denna dröm. Jag undrar varför jag nu, för första gången på 20 år drömmer något som inte får mig att fyllas av obehag.

/Jeannie

Igår var en knäpp uretritdag. Så fort jag trodde att trängningarna försvunnit och började göra något så kom det tillbaka och samma med smärtan. Så jag blev aldrig riktigt smärtfri igår. Var förbannad över det eftersom jag så gärna ville gå ner till grannen där de andra satt och grillade och ta en öl ihop med dem. Tillslut blev jag så sur så att jag sket i att ens försöka bli bättre, gick ner ändå och tänkte att jag får väl bara gå hem då när det blir för jävligt.
Till min stora lycka blev jag mycket bättre när jag fick annat att tänka på, ibland blir det ju så och ibland inte. Beror på hur starkt kramperna sitter i.

Det var riktigt varmt igår så vi satt ute hela kvällen och en bit in på natten, spelade spel och myste. Linda, Anne, Martin, Jeffrey, Nandie och jag.

 

Känner inte att jag lever upp till mina löften om bilder riktigt haha. Måste bättra mig!
Idag har jag än så länge inte kunnat göra något vettigt alls i princip.Det är jättefint väder ute och kunde inte riktigt hålla mig så jag började fixa med en massa innan jag fått ner trängningarna tillräkligt vilket naturligtvis leder till att trängningarna blossar upp ordentligt igen. Så nu fick jag sätta mig igen.. sur, negativ och arg över att jag inte får vara ute och fixa.

 

Jag skrev på uretritforumet igår om medicinsk laser. Kan ni inte dela med er av era åsiker om det? Jag är jättenyfiken på det, skulle vilja ge det en chans men det känns samtidigt lite läskigt. Det står att smärtan kan bli värre under 24 timmar efteråt, jag tänker att man säkert aldrig har behandlat kronisk uretrit på det sättet (då hade man väl kunnat läsa om det någonstans?) då vet vi ju egentligen inte hur det blir efter en sådan behandling. Hur dåligt man mår eller om smärtan hänger kvar längre än 24 timmar.

 

Värt att tänka på iaf!

 

Här kan man läsa om medicinsk laser

 

/Jeannie

Något som jag är lite konfunderad över är det där med vätskedrivande ting.
Har du problem med trängningar eller överaktiv blåsa så finns det ju vissa saker du bör undvika, som tex. te, kaffe och alkohol. Som ni säkert känner igen så dricker ju jag kopiösa mängder med te av en enda, enkel anledning. Jag blir bättre av det! Efter att ha hållit på med det så länge så vet jag att det inte bara råkat vara så utan jag VET att mina urinvägar mår bättre när jag dricker varm vätska som tex. te. Kaffe dricker jag inte jättemycket men då och då och jag har aldrig upplevt att jag fått mer trängningar utav det.

Men det där med alkohol.

 

Jag älskar öl och tycker verkligen att det är jättesvårt att avstå från. Så även om jag märkt att jag fått en del trängningar av just öl så så unnar jag mig öl ändå så länge det inte blir på bekostnad av någon annan. Alltså att jag förstår en fest för någon annan om jag blir dålig osv.
Något som jag lagt märke till är att trängningarna kommer väldigt fort när jag dricker öl, det räcker alltså med att jag tar tre klunkar så känner jag hur det börjar bränna i blåsan. Det verkar ju inte alls logiskt men jag har tänkt på detta så många gånger att det inte bara kan vara en slump. Det som är ännu mer skumt är att de där brännande trängningarna håller i sig runt en minut, sedan försvinner det sakta men säkert. Det liksom blossar upp och sen lägger sig.

Lite funderingar en onsdagskväll i väntan på något att göra. Ensam hemma, mår helt okej och alla är upptagna. Jättelajbans!

 

/Jeannie

Jobbig morgon med bråk och tårar.
Det värsta är inte att vara kronisk  sjuk längre. Det värsta är hur mycket Christoffer måste bära och hur dåligt han mår av det. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är inte en person som klarar av att hålla saker inom mig. Jag måste få prata, diskutera och tala om vad jag tänker på och vad som händer. Tyvärr innebär det att Christoffer då får lyssna på precis allt och eftersom det just nu händer ganska mycket negativt i mitt liv så blir det såklart jättetungt för honom. Jag försöker tänka på att inte vara så negativ men när jag kväver vissa saker, låter bli att få ur mig sådant som jag går och funderar på, då blir jag nedstämd och ledsen och det mår ju inte Christoffer heller bra av såklart.

 

Christoffer är min bästa vän och min stora kärlek. Det sista jag vill är att se honom ledsen. Att se honom ledsen pga. mig, det är så smärtsamt att orden inte räcker till.

 

/Jeannie

 

 

 

Idag har jag haft cafét hemma i Rute. Det började med att jag försov mig så det blev sjukt stressigt. Han inte vila något innan och när jag inte får börja dagen med att vila och få i mig massa vätska så vet jag att jag förr eller senare får ont. Vid 12 så började jag få trängningar men jag kunde ändå hantera det så fortsatte som vanligt, var så mycket folk att det inte riktigt gick att vara bara en i kafét. Det gick liksom inte att komma ifrån när jag började bli dålig som jag hade tänkt. Vid fyra stängde allt och då hade jag väldigt ont men var tvungen att plocka ihop osv. vilket tog drygt en timme till. Sen var tanken att vi skulle grilla och äta mat tillsammans, jag sa först att jag inte skulle fixa det och behövde åka hem men efter ett tag tänkte jag att har jag klarat mig så här långt så står jag ut en stund till. Hade faktiskt till och med väldigt trevligt trots att jag satt som på nålar hela tiden.


Över lag var det en bra dag trots allt. Jag och mamma kom inte alls överrens, jag hade ont och trängningar men trots det så är jag faktiskt glad över att jag klarade det så bra ändå. Har tagit full dos kinin under dagen och just nu har jag lock för öronen, tinitus, det sticker i ögonen, jag mår illa och skakar. Känner mig väldigt sjuk. Men uretritsmärtan är borta. Så värt det.

 

Lite lektid innan maten. Hatar att behöva säga nej till min bror när han vill hitta på något som inkluderar massa spring. Tur att Christoffer kunde vara lite lekfarbror.

/Jeannie

 

I natt sov jag ingenting. Inte en enda minut. Jag vägrade ta upp datorn och försökte verkligen somna heela natten, men det gick verkligen inte.

Kom i alla fall ut i onsdags på grillningen, men fick ta det lugnt. Det var mysigt.

 

Igår var en slappardag i dess esse. Tog det jättelugnt. Hade väldigt ont på morgonen, sov kasst igår också. Det blev dock bättre ju fler timmar som gick.

Idag ska jag försöka städa, och har lovat att träffa Anneli och Anna sedan. På kvällen ska jag mysa med Filip och Arvid. Frågan är ju om jag orkar NÅT av det, är verkligen helt slut. En dålig natt till så kommer jag knappt kunna stå upp.

Jag är inte deppig eller så dock, bara helt slut. Min kropp samarbetar inte överhuvudtaget.

Zzzzzz. Ska be min läkare om Imovane nu (har fått det utskrivet tidigare), jag orkar inte längre.

/Fanny

Igår kväll fick jag ont i magen igen. Men inte alls samma smärta som innan jag tog ut sprialen. Igår kändes det precis som det gjorde i lördags, då jag fick åka hem från rockfesten. Jag hade grublat ganska mycket under dagen och kände mig stressad över olika saker, precis som i lördags, så jag tror att min kropp helt enkelt börjar säga ifrån. Jag måste ta tag i mitt problem med inre stress..

 

Tillslut blev magen bättre när jag fått vila en stund så då kom tjejerna hit och drack lite öl. Blev en trevlig onsdagskväll trots allt!

 

Just nu sitter jag och väntar på att uretriten ska lugna ner sig så att jag kan åka ut till Fårö. Ska träffa Josefin en stund, efter det måste jag hem och baka ännu mer!

/Jeannie

Igår kom sömnbristen i kapp mig. Om man sover några ynka timmar med massa avbrott varje natt ett bra tag så lär det ju komma i kapp en tillslut, och igår, efter 3 riktigt kassa veckor, var det dags. Jag orkade ingenting, klarade knappt av att sitta upp. I natt fick jag kanske 7 timmar med en massa avbrott, vilket är bättre än på länge, men jag är fortfarande väldigt sliten.

Idag har jag väldigt ont, har suttit mycket på toa. Om en timme ska jag vara på sjukhuset och träffa sjukgymnasten, hur ska det gå.. Klarar knappt av att ta mig ner i köket för en kopp kaffe liksom.
Om jag inte blir bättre inom 20 minuter får jag lov att avboka, och sedan får jag vila upp mig och kanske försöka sova lite.
Ikväll står grillning med en massa vänner på schemat! Hoppas jag kan få bli bättre tills dess, var så länge sedan jag träffade alla!

Vi hörs senare!

Kram!

/Fanny

Vaknade precis, har ganska ont och det gick inte att somna om igen.
Satt och tänkte på vad jag drömde i natt. Allt var relaterat till uretriten. Hela natten har jag drömt att jag gjort saker men att jag haft ont och att uretriten hela tiden stått i vägen. Förmdligen har väl kanske inte uretriten varit så snäll i natt alls men jag har ändå lyckats sova igenom det och istället drömt en maska hemskheter.

 

Idag står bakning på schemat!
Har jag sagt att jag ska ha kafé på lördag? Tror inte det. Det finns en tradition i den socken jag är uppväxt i, en gång i maj varje år sammanstrålar alla gårdar och har en stor gemensam loppis. Det skrivs i tidningarna om det, det delas ut kartor på alla olika gårdar man kan åka till och det är faktiskt ganska stort. Supertöntigt och jättekul! Mamma brukar varje år ha kafé då vi har den möjligheten på våran gård men i år ska jag ha kafét istället. Jag ser jättemycket fram emot det, dels för att det alltid är sådan fin stämning den dagen när det kommer så mycket folk och det händer något i byn, dels för att det känns skönt att få "jobba" hemma där det inte gör så mycket om jag får ont eller blir dålig. Mamma tar över om jag inte klarar av det och jag kan bara gå in och vila tills jag mår bättre. behöver inte oroa mig för något, det är värt så himla mycket!

Hoppas det här onda blir bättre snart så att jag kan sätta igång!

Idag har min bror fått körkort! Underbart skönt då jag tar förgivet att jag och tjejerna har skjuts tills och från krogen ett bra tag framöver! Haha! Min yngsta bror var hos mig idag som vanligt och vi gjorde en utflykt till Sudersand på Fårö. Visste ni att Sudersand klassas som en utav världens finaste stränder? Sudersand som jag har spenderat alla mina somrar vid sen många år tillbaka och som finns två mil ifrån mig. Hur Coolt är inte det?

Idag har också min käre vän Nandie fått jobb på en knäckebrödsfabrik här i Fårösund. Spännande och anorlunda!

Resten av dagen har jag tvättat, diskat, städat, druckit kaffe med Linda och André och lagat middag till mig och Christoffer. Inte fullt lika spännande men dock en helt okej dag! Hade trängningar i morse, blev bättre efter att ha druckit två muggar te, sen har det hållit i sig fram tills nu ungefär. Har ändå bara lite trängningar. så jag känner mig superglad över att få må så bra!

Imorgon ska jag baka, ha gitarrlektion med lilla Alexandra, träna med Linda och sen fixa med hennes inspelningsutrustning. Är så himla sugen på att spela in något!

 

Här är en inspelning som Christoffer och jag gjorde för ungefär två år sedan.

http://www.youtube.com/watch?v=8q1OYqnAwEg

/Jeannie

Hejhej!
Igår mådde jag JÄTTEBRA!
Vaknade 4 av att jag hade väldigt ont, somnade om vid 6, vaknade vid 7, hade rätt ont till 9-10 och sedan vart det bättre! Efter det var jag på 3-4 på smärtskalan resten av dagen, jätteskönt!
Passade på att vara utomhus en hel del, hjälpte till på gården (vilket jag sällan orkar). Kändes jättebra faktiskt. Tycker om att göra nytta, men det får inte kosta för mycket.

Dock ger plugget mig värsta stor ångest. Jag gör ingenting. Jag lyckas inte. Jag får mer och mer ångest för att jag inte gör något, och kan inte göra något för all ångest och sedan blir det bara en fet negativ spiral. Jag blir helt matt i kroppen bara av att tänka på det. Ska träffa rektorn snart, ska bara vara helt ärlig och sedan får han väl se ner på mig om det blir så. Känner att det är lite samma sak som med sjukdomen, jag måste acceptera att jag inte fixar att plugga särskilt mycket, jag får som "skol-tränas", och sedan kan jag börja plugga. Jag måste acceptera att det inte går så bra för mig just nu, men jag har verkligen inte gjort det än.

Fast jag har på sistone inte tänkt så mycket på plugget faktiskt, jag har inte tillåtit mig själv att göra det. Jag tänker fokusera på att vara glad och må bra nu, ta hand om mig själv. Även om jag är glad för det mesta så hände det mycket i fjol som gör att jag verkligen inte känner mig stabil, och innan jag tar på mig mer vill jag känna mig säkrare än jag gör.
Fast jag är väldigt glad. Generellt. Ler för det mesta, skrattar jämt och är härligt sprallig. Jag är omgiven av människor som gör mig glad och ler som sagt även när jag har jätteont.

Life is good.

/Fanny

Man ska aldrig skriva något inför en dag. Inget blev som jag hade planerat igår. Dagen var bra, solade med Linda i två timmar tills Christoffer lyckats tjata sig till att vi skulle spela basket med honom. Kvällen däremot blev inte alls som jag planerat eller önskat. Vi skulle ju på rockfest, Jag och Linda skulle sitta hemma hos henne innan och vänta på Nandie. Istället blev det superstressigt, jag hittade inget att ha på mig, allt blev kaos, jag kom inte hem till Linda fören en timme innan vi skulle åka och när jag väl kom dit började jag få ont i magen och må illa. Kunde inte slapna av. Åkte sen till rockfesten men då tjejerna såg att jag inte mådde bra tyckte dem att det var bättre att jag åkte hem, vilket jag ville men samtidigt inte. Christoffer fick köra hem mig igen. Ville verkligen gå denna gång!

 

Jag måste verkligen lära mig att hantera stress! Det blir kaos i mitt huvud och även om det löst sig eller då jag vet hur jag ska lösa det så kan jag inte slapna av! Om jag väl blir stressad så kommer jag vara det tills allt är överstökat. Tror att det var stressen igår som gjorde att jag fick så ont i magen och började må illa.

 

Nu ska jag fortsätta se på tv, dricka te och bara ta det lugnt.

 

/Jeannie

Idag är jag jättesprallig!

Dagen började med att jag var sur och grinig, men jag blev snabbt gladare! :)
Träffade Anneli och fick en massa kaffe och fick kolla på hennes nya snygga skor (JÄTTESNYGGA), och träffade sedan andra människor. Fick faktiskt en present av min fina idag, en grej så att jag kan lyssna på mobilmusik i bilen! Underbart, sjukt önskat! Belv verkligen superglad! :)

Har sett på roliga bilder, lyssnat på bra musik, skrattat och ba mått bra idag. Kroppen har samarbetat rätt okej med. High on life, kan inte sluta le! Älskar verkligen när jag har extra mycket medvind!

Ikväll blir det mys med familjen och kanske fara bort senare ikväll.

Idag kommer bli en bra dag!
Jag har ont just nu så sitter mer och väntar på att dagen ska börja bara. Först ska vi springa i spåret, Linda, Nandie och jag. Sen tänker jag SOLA! Äntligen är det tillräkligt varmt för att faktiskt ligga ute utan att frysa. I eftermiddag ska Christoffer och jag grilla och som grädde på moset är det rockfest i Kapelshamn ikväll! Då killarna jobbar imorn blir det bara vi tjejer som åker men tror det kan bli riktigt skoj!

 

Igår var Linda och jag på systemet en sväng, senare på kvällen när Nandie slutat jobba så gick vi hem till henne, satt där och myste hela kvällen. Kom hem runt ett men kunde inte sova, jag fick Lindas bok igår och kunde inte låta bli att läsa på en gång.. sen var jag ju fast såklart. Hon har skrivit en bok om hennes uppväxt som syster till en anorexidrabbad. MYCKET intressant och sorgligt. Hon är ju trots allt en utav mina bästa vänner. När jag läser boken känns det som om jag tjuvläser hennes dagbok.

 

Nu kommer Linda snart hit, måste hinna bli lite bättre...

 

/Jeannie

Natten var verkligen hemsk, jag låg och vred mig och gnydde så gott som hela natten. Stackars min sovkompis.
Morgonen sög också, skulle till sjukhuset men det gick ju inte. Har haft sjukt ont hela dagen, men nu känns det lite bättre. Nu kommer det hugg då och då (skärande smärta) och kramper som kommer och går, istället för en ständig, jättehemsk smärta. Eller, jag har ju sjukt ont mellan huggen med, men ni förstår vad jag menar. Så länge jag sitter stilla så går det ändå helt okej i jämförelse med för några timmar sedan.

Ikväll ser det ut som jag får thaimat, YAY! Älskar verkligen det!
Och min valborg var jättetrevlig!
Life is good, känns det som just nu. JA, det känns så, fastän mitt senaste dygn har varit otroligt hemskt. Jag är lycklig. Ska min kropp definera min lycka? Nej, varken utseende eller hälsa ska definera lyckan! Dock kan ju de påverka, men vi fixar att vara lyckliga ändå.
Nu tänker jag sitta här och vänta på att min familj (eller som dagar som denna - tjänare, haha) ger mig mat.

Skratta åt hur skumt dåligt det går för dig ibland, och ha någon nära dig som kan skratta åt det med dig. Det underlättar verkligen.

/Fanny

Äntligen är min mobil lagad och imorgon ska jag hämta den! Då blir det en massa bilder!

Jag hade en trevlig valborg igår tillsammans med Linda, Jim och Erika. Först gick vi och Christoffer ner till brasan vid hamnen, sen när christoffer gick hem så fortsatte vi till Bunge krog för att käka och ta en öl. Jag blev dålig ungefär två timmar innan brasan skulle tändas så då hann jag ta det lugnt och vila ordentligt, blev mycket bättre lagom tills vi skulle gå! Ibland har man tur.

Idag skulle jag behöva baka en massa men får nog vänta tills jag mår lite bättre.

Skulle vilja gå ut också när det är så fint väder, kanske hinner lite senare.

 

/Jeannie