Svar till Maria om cystoskopi

Svar till Maria

Tack så mycket Maria!
Precis som Fanny säger så är ju hennes fall väldigt extremt och oavsätt om man har en sjukdom i det området eller inte reagerar vi alla olika på olika saker. Därför är det inte alls säkert att du kommer uppleva samma sak som jag trots att mina uretritsymptom då under den peridoen liknade dina. Jag hade inte ont varje dag då när jag gjorde cystoskopin i september 2010 utan smärtorna kom i skov för att sedan ha helt symptomfria uppehåll. Som jag har förstått det är det så din Uretrit relaterar sig för dig?

För det första finns det olika storlekar på cystoskopen som förs in i urinröret och min läkare som jag hade vid det läkarbesöket tyckte inte att jag behövde de tunnaste utan använde ett något större cystoskop, jag har ingen aning om det kunde gjort någon skillnad att bli undersökt av ett mindre cystoskop men det är något jag funderat på. Min läkare var otroligt hårdhänt och trots att jag började gråta och skrika av smärta så fortsatte han bara att vrida och fortsätta längre upp i blåsan med cystoskopet. Min cystoskopi gjorde fruktansvärt ont och jag grät mig igenom hela undersökningen, sen gjorde det inte bättre att läkaren inte sa ett ljud till mig, berättade inte om någonting han gjorde eller såg. När han var klar med undersökningen sa han bara att han inte hittat något fel och gick ut från rummet. Fick alltså ingen hjälp alls. Bara för att han inte kunde se något fel blir jag ju inte frisk lixom så man kan undra vad han egentligen tänkte där.. Jag blödde från urinröret i två-tre dagar efter och under dessa dagar hade jag så ont när jag kissade att jag ett flertal gånger höll på att svimma. Den smärtan är obeskrivlig. Detta säger jag absolut inte för att skrämma dig Maria, men jag vill ändå vara ärlig och inte undanhålla något som faktiskt var min verklighet. Förhoppningsvis får du en läkare som inte beter sig som den iditoen jag fick och som lyssnar på dig om du förklarar att du är väldigt, väldigt känslig i urinröret.

Något positivt är att jag inte upplevde någon försämring i helhet efter cystoskopin. Min försämring har kommit långt senare och jag vet inte vad den beror på.

Rekomendation!


Jag vill verkligen rekomendera dig till att förklara grundligt och genomgående om din problematik innan undersökningen. Förklara och beskriv smärtorna du upplever även om han verkar ointresserad, vissa läkare tror ju att dem själva kan hitta alla fel och hittar dem inget så är man inte sjuk. Stå på dig och var stark! ♥
Om du sedan inte får någon hjälp så är mitt tips att vända dig till en privat mottagning, det var så jag gjorde och det är den läkaren jag får hjälp av idag. Har hört många historier som slutar vid en privat mottagning och känner även kvinnor med andra problem som fått mycket bättre hjälp vid privata läkare.

Lycka till Maria!
/Jeannie


Kommentarer
Helena

Jag tänkte att jag skulle berätta jag med, för att du Maria ska få så mycket info som möjligt! Jag har också en ganska positiv erfarenhet av cystoskopi, så det kanske kan vara skönt att få den sidan också?



Jag var verkligen JÄTTEnervös innan min cystoskopi och började därför storgråta innan de ens hann börja göra den. Lyckligtvis hade jag turen att ha en väldigt fin och trevlig sjuksköterska som tog hand om mig. Jag berättade att jag var nervös och stressad för att jag mått dåligt så länge och hon tröstade mig. Hon närvarade genom hela undersökningen, strök mig på benet och tog hand om mig efteråt. Själva cystoskopin gjorde ont, jag hade inga extrema smärtor som Fanny och Jeannie verkar ha haft, men det sved och smärtade och kändes bara allmänt obehagligt. Jag tyckte nog att det värsta var när de sprutade in koksaltlösning i blåsan (tydligen rutin, för att de hur det ser ut när blåsan är full) och jag blev väldigt kissnödig. Läkaren berättade sedan vad han hade sett och föreslog behandling.

Jag tyckte faktiskt, konstigt nog, att jag blev BÄTTRE efter min cystoskopi. Det hänger nog ihop med var min inflammation sitter. Jag har tydligen ett helt normalt och friskt urinrör, men botten av urinblåsan och blåshalsen (där blåsan övergår till urinrör) var röda och irriterade. Min blåshals var tydligen väldigt trång också. Jag går nu på silverkloridbehandlingar och de töjer blåshalsen/urinröret samtidigt. Sedan jag började med det har jag inte haft en enda kramp och mår bättre (thank god!!!). Min teori är att eftersom min blåshals är så trång var det på något vis "bra" för den med cystoskopi, den töjdes väl lite av den också. Jag har inga belägg för att det stämmer, men ja, vem vet?

Det sved som fasen när jag kissade efteråt, men jag blödde ingenting. Efter ett par dagar kändes det som vanligt (hur vanligt det nu är när man är sjuk i det här...) igen. Jag är i efterhand väldigt nöjd med både undersökning och behandling. Jag ska kanske dock tillägga att min inflammation verkar vara lindrigare än Fannys och Jeannies, så det påverkade antagligen.



Jag tänkte också ge några tips utifrån vårdpersonalsidan. Jag är nämligen nybliven (tog examen i fredags!) sjuksköterska och har haft väldigt mycket kontakt med patienter under min utbildning. Jag har bara haft en enda patient med uretrit, och jag var inte involverad i några behandlingar, men jag har ju hunnit testa ganska mycket annat. Något som gör mig som sjuksköterska väldigt glad och lättad när jag ska göra något med en patient är när patienten informerar mig så mycket som möjligt eftersom det ger mig möjlighet att anpassa det jag gör för att det ska bli så bra som möjligt för alla inblandade. Säger patienten "jag kan inte svälja tabletter", okej, då kan jag krossa tabletter/blanda ut dem med något och så går det lättare. Säger patienten "jag är jätterädd för att ta blodprov", ja då kan jag anpassa blodprovstagningen, erbjuda bedövning och vara extra försiktig och tydlig med vad jag gör. Om jag vet att något är skitjobbigt och läskigt kan jag ha det i åtanke. Så: jag tycker verkligen att du ska berätta för läkare/sjuksköterskan att du är väldigt nervös. Säg att du har haft väldigt dåliga erfarenheter med vården, att du är rädd att inte bli tagen på allvar, att du har ont och är rädd att det ska bli värre efter cystoskopin. Jag vet att det är skitsvårt att vara kaxig och kräva hjälp när man mår dåligt, men var så tydlig du bara kan och orkar. Jag kan ju bara tala för mig själv nu men om en patient säger "jag är så jävla rädd för det här" till mig finns det inte en chans i helsike att jag kommer vifta bort det utan självklart kommer jag göra allt jag kan för att lindra den oron. Tyvärr har vi ju alla varit med om att det finns läkare och sjuköterskor som beter sig som första klassen rövhål och skiter fullständigt i sina patienter, men förhoppningsvis slipper du träffa på sådana. Jag håller tummarna allt vad jag kan och hoppas att det går bra för dig! Ett sista tips är också att du tar med dig någon som du känner dig trygg med. Även om den personen inte närvarar vid undersökningen (det kan du nog för övrigt kräva om du vill) är det skönt att ha någon som väntar på en efteråt. Även om det går strålande bra och inte gör särskilt ont kan det ändå kännas läskigt vid bara tanken på att man haft stora konstiga saker upptryckta i sitt lilla skruttiga urinrör, så ta med någon som kan krama om dig och skjutsa hem dig!

2012-06-09 @ 22:51:57


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0