En känslosam pratstund

Dem har ju gjort om Blogg.se så nu förstår jag typ ingenting längre haha. Äntligen hittade jag vart man skriver inlägg!

Igår klarade jag bara av att jobba två timmar, sen fick jag åka hem pga. smärtor och trängningar. I går kväll tog jag två kramplösande innan jag och Josefin gick och la oss (slipper då illamåendet eftersom jag då sover) hade inte ens trängningar när jag vaknade i morse och kunde jobba mina fem timmar från öppning fram till 13.00. Där emot började jag känna av det sista timmen och nu har det bara blivit värre och värre för varje timme. Har prövat en ny sorts smärtstillande så måste vänta några timmar tills jag ta kramplösande igen.
 
Idag har varit en tung dag på jobbet, psykiskt, även om jag inte haft ont.
Alla på jobbet behövs och schemat är skrivet så att det blir kaos så fort någon blir sjuk, det gör att jag ständigt går och oroar mig för det. Då får ju alla andra lida för att jag helt plötsligt inte kan jobba mina pass. Jag pratade också med Linas mamma idag som jobbat på Sophiahemmet, Lina tänkte att då hon har kontakter där ifrån så kanske hon kan rekomendera någon eller liknande. Vi måste ju försöka samla så många vägar det bara går, även om det bara tycks vara en liten stig från början så kan det leda till något större i slutändan!

Linas mamma är en underbar kvinna, hela hon utrålar värme och trygghet och det var kanske lite det som gjorde att tårarna började rinna när jag fick prata om sjukdomen med henne. Har tidigare pratat om hur otrygg jag, kanske lite omedvetet, känner mig eftersom jag inte längre kan bestämma över varken min kropp eller mitt liv och att jag hittat den tryggheten i Christoffer istället. Nu har Christoffer varit bortrest i några dagar och kanske var de det som fick mig att känna mig så skör. Började gråta i affären när jag pratade med Cilla och när jag äntligen lyckats lugna ner mig en aning och gått tillbaka kassan så började jag gråta ännu en gång när Lina frågade hur det hade gått. Det har alltså varit en fruktansvärt, känslosamt jobbig dag.
 
Nu har Josefin åkt hem efter att ha bott här hos mig i fyra dagar och Christoffer landade nyss i Sverige så ikväll blir jag ensam här hemma men det gör inte så mycket. Jag vet ju att min älskade Christoffer kommer hem i natt!

/Jeannie


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0