Har varit i Slite och tagit massa blodprov, skönt att jag slapp prata om något, vi fyllde rören bara och sen var det klart. När hon kollade igenom papprena sa hon "oj vad mycket prover" och jag förberedde mig för att svara på massa frågor men hon frågade inget.

 

Hade trägningar när jag åkte hem och höll tummarna för att det skulle släppa bara jag fick komma hem och sitta på toa en stund men det sitter fortfarande i. Jag ska jobba vid 11 så jag hoppas på att det inte blir värre än så här för då kommer jag inte kunna jobba hela passet.

 

Jag har inte ens berättat det här för Fanny så nu får ni veta alli hopa samtidigt!

 

Min mamma har mailat runt lite för att få kontakt med media på olika sätt, hon är övertygad över att om det bara börjar pratas mer om uretrit och kronisk urinrörskatarr så kommer läkarna tillslut vara tvugna att ta tag i det här. Nu har en man från GT (Gotlandstidningen) nappat och han mailade mig igår. Han kommer att komma hit till Fårösund en dag efter att jag kommit hem från Grekland för att göra en intervju om min sjukdom. Jag är så otroligt peppad men kanske framförallt nervös! Nervös över att det är så viktigt att jag verkligen säger rätt saker nu när jag har en sån här chans, nervös över att ALLA som vet vem jag är nu också kommer få reda på vad jag har för sjukdom.

 

Ni uretritare får jättegärna skriva och ge förslag på saker ni tycker är viktigt att jag tar upp.

/Jeannie