Jag mådde bra resten av dagen igår, tänk vilken tur man kan få ha ibland! Var orolig över att jag skulle börja må dåligt eftersom det drog så mycket i bilen vi tog in till stan. Christoffer och hans pappa har en gul/grön Plymouth ihop och vi körde denna till stan igår för att min bror skulle få åka den. Dock är den dåligt isolerad så det drog kallt om benen hela tiden MEN jag fick må bra hela dagen och hela kvällen!

Sen när lyckan är som störst slår smärtan till som starkast såklart.. vaknade tidigt i morse av att jag kände mig väldigt, väldigt kissnödig och hade ont. Gick på toa, drack ett stort glas vatten och värmde vetekudden men skippade Diklofenak för att se om det kunde göra någon skillnad genom att bara hälla i sig massor med vatten.

För någon som inte har Uretrit kan detta låta väldigt konstigt kan jag tänka mig! Detta med att dricka massor när man känner sig kissnödig. Vätska som legat i blåsan väldigt länge blir starkt och irriterar urinröret, därför är det bra att försöka spä ut så mycket som möjligt genom att dricka mycket vatten. Jag dricker väldigt dåligt i vanliga fall också, skulle utan några som helst problem kunna gå en hel del utan att dricka något alls. Jag och min läkare har funderat på om det kan ha en bidragande orsak till mina svåra smärtor som aldrig tycks ta någon paus utan kommer tillbaka gång på gång på gång.

Hur som helst kunde jag bara sova en liten stund, sen gick det inte mer. Smärtorna har lugnat ner sig men känner mig fortfarande fruktansvärt kissnödig. Det värsta är att jag ska jobba sen.. måste bestämma mig snart om jag ska sjukskriva mig eller om jag ska kämpa mig igenom en arbetsdag.


I tisdags fick jag reda på att jag är den enda utav min läkares Uretritpatsienter som inte blir bättre av kortisonbehandlingen... min läkare vet heller inte just nu hur vi ska gå vidare.
Och där sattes hoppet på prov mer än vad jag känner att jag klarar av.

/Jeannie