Att handla på IKEA kostar inte bara pengar
Det började med att vi blev en timme försenade på morgonen av mina trägningar, men tillslut kom vi iväg. Från Umeå till Sundsvall är det en bit om man har släp på bilen. Efter ett gäng timmar i bilen med maxad sätesvärme lyckades jag faktiskt bli lite bättre med trägningarna, men molsmärtan var kvar, och min utmattning.
Vi köpte jättemycket kändes det som, haha, men allt behövdes ju. Är man nyinflyttad så fattas det ju en himla massa grejor. Nu kommer vi i alla fall få det fint i badrummet bland annat!
Jag satt ner så fort det gick när vi gick runt. Gick, satt, gick, satt. Skulle vi kolla ett tag på något satt jag alltid ner när vi gjorde det. Jag fick mycket stöd och förståelse under resans gång, så det gick ändå okej. Vi kom hem typ 1 på natten, och då kände jag verkligen hur kroppen började ge igen för att jag gått så mycket under dagen.
Idag dunkar det i hela magen och ut mot svanken. Är sängliggandes idag, kan inte göra något vettigt överhuvudtaget.
Är ändå på rätt bra humör, jag lyckades hålla igång en hel dag! Jag är så stolt över mig själv! Dessutom så har jag en massa möbler här nu :)
Blir mer och mer inne på endometrios för varje dag som går.
Det känns som att det är det.
/Fanny
Jag är svag och liten just nu.
Jag pendlar mellan att att må dåligt och bra, både i kroppen och själen.
Just nu är jag bara helt slut i kroppen, en migrän som börjar avta, och molsmärta. Så länge jag tar det lugnt känns det helt okej, ingen panik iaf.
Funderar på framtiden, och blir orolig över hur ljus den inte ser ut. Slår bort tankarna och bestämmer mig för att jag fan får göra den ljus.
/Fanny
Ullsockor och försämring

The Intouchables
Det handlar om en man som är förlamad från nacken och neråt, som får en ny personlig assistens, som är en väldigt spännande och annorlunda människa i jämförelse med hur hans liv såg ut innan.
Han hade samma smärtor, samma handikapp i början och i slutet av filmen, men han led olika mycket.
Inställning, det är det handlar om. Ibland kan det vara svårt att finna den själv, som i filmen då han fick hjälp till att ha det bättre.
Jag kan vara lycklig trots att jag är sjuk. Jag TÄNKER vara det!
/Fanny
Vill, men kan inte
Folk som känner mig vet att jag alltid varit driven på många sätt. Jag vill förändra världen. Jag tycker att djurrätt är jätteviktigt, så jag äter vegetariskt (fast oftast veganskt). Jag är konfaledare, för jag vill träffa ungdomar och få dem att må bättre, få dem att förstå att de är allihop fantastiska och värda att älska.
På senare tid är feminism väldigt viktigt för mig, och att krossa fördomar. Den nya gay-lagen i Ryssland får mig att vilja gråta hela tiden, hur folk pratar om andra människor när de inte är där osv. Det är så mycket jag känner att jag vill göra! Och här ligger jag, i soffan. Gör ingenting. Det har känts jobbigt att inte kunna göra det jag brinner för.
Det jag upptäckt att jag faktiskt KAN göra är att läsa på om olika utsatta grupper så att jag kan försvara dem och krossa fördomar i diskussioner med andra människor.
I lördags började några prata illa om Jehovas Vittnen, och jag insåg att jag faktiskt inte vet någonting om deras tro. Jag la ner en himla tid på att läsa på om JV, och upptäckte ju mer jag läste att det som jag hade hört inte alls stämde. Fördomar. I framtida diskussioner känner jag att jag kan göra världen till ett lite bättre ställe genom att förklara varför man tänker som man tänker inom den tron, när någon börjar prata illa om dem.
Man behöver inte sympatisera, men att ha förståelse och tolerans tror jag är viktigt.
Oj, wall of text här.
Aja, behövde bara skriva av mig. Jag känner att jag kan göra lite skillnad från soffan iallafall! :)
/Fanny
Oväntat slut på dagen
Jag har panik, och tvingar mig själv till djupa andetag och goda tankar. Smärtan är just nu så oerhörd att jag inte kan hantera den.
Hade jag trott att det överhuvudtaget fanns NÅN chans att jag skulle få hjälp på akuten hade jag dragit dit för länge sen. Det är fan ett brott mot nån lag angående mänskliga rättigheter att låta mig må såhär.
Det är en ny dag imorgon. Den kommer se bättre ut. Det är mantrat jag upprepar för mig själv just nu.
/Fanny
Mår bättre! :)
Har kommit hem från lägret, det var verkligen underbart där!
Jag hoppas att det är spiralen som gör att jag mår som jag mår nu, för bättre mår jag helt klart!
Jag är inte lika rädd för att gå på toa nu. Förut har det vart självklart att jag ALDRIG går på toa just innan jag ska sova, diska, handla osv.. så har inte jag behövt tänka så mycket senaste veckan.
Klart jag har haft dippar och varit sängliggandes, men min bra perioder är bättre än på ett braaaa tag.
Hoppas det håller i sig!
/Fanny
Munkviken!
Drar iväg nu en vecka till Munkviken (googla, sjukt fint ställe!) för att vara konfirmandledare! Jag kommer nog inte kunna leka med dem så mycket, men det brukar bli riktigt bra ändå! Ska ju få börja undervisa nu dessutom :)
Är faktiskt inte orolig över att sjukdomen ska dryga sig. Eller, jag vet att den precis som alla tidigare år kommer ställa till fler problem än jag skulle vilja ha, men jag är inte orolig. Det kommer ju gå bra ändå?
Aja, där ute finns det inte internet (man kan få E ibland haha) så vi hörs om en vecka! Jeannie får underhålla er ensam tills dess!
Nu i veckan är det ett år sedan min olycka. Ett år sedan jag sa Fuck You till döden och överlevde.
Kram!
Endometrios?
Många endometriosare får nämligen symptomen som vi har.
Jag har väl tänkt på det, men inte fastnat för det förräns igår.
Nu vill jag inget hellre än att göra en titthålsoperation.
Jag satte nämligen in spiralen igår. Det vart mycket komplikationer då min livmoderhalsgång (tror jag det heter..) var för smal och spänd. Det tog säkert 20-30 minuter för henne att lyckas mäta min livmoder, för att hon inte fick in den där grejen. Hon fick tillslut ta till med en klotång för att hålla fast liksom, och hon nöp mig med den där tången isäkert 5 minuter, gjorde väldigt ont. När hon äntligen lyckats mäta mig tog det lika lång tid att föra in själva spiralen. Suck.
Aja, det jag skulle komma till är att efter man satt in en spiral, så får man molvärk i livmodern. Enda sedan jag gjorde undersökningen har jag haft mycket molvärk SOM KÄNNS SOM MIN VANLIGA MOLVÄRK!!!!
Kan det vara så att molvärken jag känt i magen i själva verket inte sitter i blåsan, utan i livmodern..?
Jag blev mer och mer säker på att det faktiskt är så det ligger till.
Läste på lääänge om endometrios, och många andra symptom som ingår i sjukdomen har jag!
- Väldigt riklig mens. Innan jag började med p-pillerna fick jag ha 2 stycken av de största bindorna samtidigt ibland, min mens var verkligen from hell.
- Trötthet/utmattning. Jag är verkligen helt slut jämt. Orkar ingenting. Spelar ingen roll om jag sovit bra eller dåligt, har problem med att stå länge i princip jämt. Benen bär mig knappt.
- Utvecklingen. Får man endometrios när man är i unga tonåren utvecklas ofta sjukdomen till det sämre ju äldre man blir.
- Menssmärtor. Jag har alltid haft väldigt menssmärtor, och sjukdomen blir verkligen mycket värre under mensen!
- Skov. Endometrios kommer mycket i skov!
/Fanny
Nyinflyttad!
Nu när jag flyttat in i lägenheten har jag funderat på vad man kan göra för att uretrit-anpassa sitt hem. Följande saker har jag kommit fram till hittills:
1. Eluttag i badrummet. Det går att fixa, men en elektriker måste såklart hjälpa till. Blir man sittandes länge på toan behöver man inte oroa sig för att datorn ska dö!
2. Glas i badrummet, nära till hands. Att alltid ha ett glas nära så man kan dricka något är underbart!
3. Värmedyna i sängen. När man vaknar och måste gå på toa är det lättare att ta sig till sängen om man vet att det är varmt där! Det kan också vara skönt att ha en tillbringare med vatten bredvid sängen.
4. Barstol i köket. På så sätt kan man sitta och diska, laga mat et c! Underlättar otroligt för mig!
Har ni några tips på saker man kan göra för att underlätta?
/Fanny
KISSEEE
Här är min nya katt Janne! Sjukt mysig, och sötast i världen!!!!
Ont
Fanny uppdaterar!
Nu var det länge sedan jag skrev här.
Jag önskar att jag kunde skriva att det är för att jag varit upptagen och haft superkul, men så är det inte. Jag har mått väldigt dåligt och helt enkelt inte orkat. Idag var jag på stan för första gången på sjukt länge.
Jag orkar inte.
När jag väl mår bättre tar jag ikapp på sömnen liksom. Haft mycket ångest under perioden också.
Aja, nog om det!
Idag är jag glad, har mått lite bättre än vanligt, träffat en vän som jag inte träffat på länge.. bra dag helt enkelt!
Tyvärr har min inkontinens blivit värre.. Ni som följt bloggen ett tag vet att jag aldrig haft problem med inkontinens, utan det började vid årsskiftet. Det har blivit oftare och oftare sedan dess, och 2 gånger på 3 dagar har jag nu behövt byta trosor mitt på dagen. Sjukt irriterande. Det kommer ofta när jag har sjuka mängder trägningar, eller nästan från ingenstans.
Igår öppnade jag lådorna som jag fått hemskickade med inkontinensskydd. De kanske är aktuella ändå. Jag kanske måste börja använda dem.
Jag blev lite bitter när jag insåg det, men sedan berättade mamma att hon varit på apoteket några dagar tidigare, och sett en kvinna STOLT bära omkring på dessa. Det var inget hon skämdes över, och mamma beundrade verkligen henne.
Sedan hon sa det känns det okej. Varför ska jag skämmas, må dåligt över att jag kissar på mig ibland?
Jag får bara se till att göra det lite praktiskt för mig. Mycket trägningar = skydd. Om jag inte ska vara hemma på ett tag = skydd. Och sen ha med sig extra trosor i väskan jämt. Inte så stor grej egentligen, och jag har börjat vänja mig vid tanken och normaliserat den.
På tal om hemma: Jag flyttar hemifrån på fredag!
Min egna, fina lägenhet!
Äntligen, äntligen, äntligen. Som jag längtat. I några veckor har jag varit nervös och orolig, hur ska det gå om jag är väldigt sjuk och inte kan göra mat och min sambo är borta? Ska jag inte äta då? Om det är stökigt och jag inte kan städa, ska saker mögla då? Kan jag verkligen ta hand om mig själv? Jag har beviljats bidrag till december, vad händer sen?!?!
Jag är mycket lugnare nu (tack Jeannie, du hjälpte mig verkligen!<3) och ser nu BARA fram emot flytten.
All ångest jag haft senaste tiden är inte bortblåst, men nu känns den hanterbar, och jag förstår knappt hur jag kunde ha så mycket ångest som jag hade. Till alla er där ute som har ångest: Det är okej! Ångesten kommer i perioder, och den KOMMER att gå ner! Det kommer bli bättre!
Ha det bra! <3
/Fanny
Brännässleté
Brännässla är känd för att vara så nyttigt, och är ett té som jag verkligen märkt skillnad från.
Det smakar sådär från början, men det blir godare ju mer man dricker.
Du kan plocka dina egna brännässlor och torka och göra eget te på, men plocka de isåfall när de är små.
LÄS HÄR för att få veta mer om brännässlan och varför den ska vara så bra!
/Fanny
Min Trysunda-resa!!
Efter min helvetesnatt på vandrarhemmet började jag må bättre, även om jag inte sovit särskilt mycket. Vi packade ihop grejerna och hoppade på färjan.

Vi kom fram till hamnen, den underbara hamnen. Frågade på butiken vars de rekommenderar att man tältar, och vi blev rekommenderade Björnviken, en sjukt fin sandstrand. Så där tältade vi!






På kvällen dock... Då kom trägningarna och smärtan. Jag insåg att jag skulle fastna, så att gå i skogen/på dass var inte ett alternativ. Jag var tvungen att gå på en vettig toa. Närmaste toan var 1.2 km bort.
Hur skulle jag klara av att gå så långt, jag var inte ens säker på att jag skulle ta mig bort från stranden!?
Med motivering, pauser och hjälp lyckades jag ta mig dit, även om det tog sjukt lång tid och mycket styrka.
Jag satt där i ett gäng timmar. Började må bättre, och försökte gå tillbaka. Var tvungen att vända efter 50 meter. Jag mådde helt okej när jag var stilla, men kunde inte gå. Jag var alltså tvungen att stanna vaken längre än jag skulle behövt i vanliga fall (tror jag kom i säng 5-6 på morgonen), bara för att jag var tvungen att gå så långt.
Fick hjälp tillbaka tillslut också, och mådde helt okej dagen efter. Lät ioförsig bli att gå på toa typ, bara för att skjuta fram smärtan tills jag kom hem.
Satt och mös på ett berg dagen efter, med utsikt över hamnen, och tog sedan färjan, sedan bilen hem.

Kram!
/Fanny
Mot Trysunda!

Vårdcentralen
Har som sagt en hemsk vecka. Igår hade jag sovit 8 timmar på 4 nätter, och timmarna däremellan inte kunnat göra något annat än att lida. I natt fick jag sova 5 h (med en massa avbrott, men ändå!!)!
Bad för att det kanske var en urinvägsinfektion som krånglade till det, så for till vårdcentralen för att kolla upp det. Stickan visade ingenting, så det är bara min fantastiska kropp som ännu en gång levererar.
Visste ni att graviditetstest inte längre är gratis? Eller, man kan inte be om det som man kan be om att kolla på en urinvägsinfektion, utan då rekommenderas man att gå till Apoteket. En läkare kan dock fixa så att man får de gratis. Skumt tycker jag. Och dumt.
Förut har som min vårdcentralrutin vart sticka, klamydiatest å graviditetstest, men inte längre.
Sköterskan dog lite då hon fick höra om min sjukdom. Skönt när vårdpersonal tar en på allvar, men jag förstår att det var jobbigt för henne att känna sig så maktlös. Hon sa typ: "Men kan de inte göra något??!!", och gav efter ett tag upp.
Skulle ha jobbat i veckan, men det har verkligen inte gått.
I helgen ska jag resa till en fin ö och mysa. Hoppas jag blir bättre tills dess.
/Fanny
En trevlig spelkväll
Hatar ni också att ha ont inför folk?
Ställa till en scen kanske, uppmärksamma hur "svag" man är..
Jag har blivit bättre på det, men man måste ha kännt mig ett bra tag innan jag vågar visa hur jag egentligen mår.
Jag stressar upp mig oerhört mycket, får panik och en himla massa ångest, vilket bara gör sjukdomen värre, så det är verkligen lättare att fara någonstans där jag får vara ensam några timmar.
Hoppas ni har haft en bra helg, under förutsättningarna har min faktiskt vart rätt bra! :)
/Fanny
Ståutståutståtståut
Om några timmar kommer folk hit. Jag ligger ner och försöker andas djupt.
Även detta klarar jag.
/Fanny
Hur awesome mitt liv är + sex
I morse ringde försäkringskassan - 7800 kr i månaden kommer jag få i aktivitetsersättning från och med juli! Jag kommer dessutom få retroaktivt, ända från februari. Jippi, pengar! Jag har köpt lägenhet, en fin tvåa som jag flyttar till i augusti.. ja, ni hör! Jag kan nu börja leva vuxenlivet!
Har dessutom diskuterat konfirmation och ledarutbildning (jag är ju ledare för både och) och kommer få ta större och större ansvar, vilket jag älskar. Åh, mitt liv blir mer och mer som jag vill att det ska bli!
Nästa helg far jag till Trysunda med min fina. Ett av mina 3 favoritställen på jorden. Längtar verkligen.
Jag kommer sommarjobba på butiken när jag kan. Allt jag gör räknas som en bonus, så jag behöver inte känna panik när jag inte kan. Glad att jag får den möjligheten.
En sak som jag tänkt skriva ett tag nu är att jag löst sex-frågan!
Ni som följt med mig ett tag vet att sexet har varit lite svårt för mig, men det är numera ett icke-problem. Senaste 6 månaderna har jag verkligen lärt känna min kropp, och allt känns mindre jobbigt liksom. Jag vet hur jag fungerar nu liksom.
Ni som inte riktigt har löst sex-frågan än har jag ett tips till:
Trägningar - BIG NONO.
Molsmärta - GOGOGO!!
Med trägningar blir allt kaos. Har jag smärta i blåsan (som är smärtan jag oftast har) så går det jättebra. Sedan finns det ju en hel del teknik-tips när man väl är i the action, HÄR finns en tråd om ämnet som är jättebra! Dock är det inte tips jag behöver ta hänsyn till särskilt mycket om min smärta sitter högst upp och inte är skärande, utan bara mol. Det händer ju inte jätteofta, så tipsen är sjukt användbara!
Att inte ha gått på toa innan hjälper mycket också. Att ha några deciliter i blåsan underlättar verkligen enormt för mig, dessutom är det ju sjukt bra att kissa efteråt och då är det ju praktiskt att ha lite där.
Att inse att jag inte är äcklig bara för att jag är urinvägssjuk underlättade också enormt.
Älskar mitt liv just nu. Bra period i humöret, dålig i kroppen. De byter som av varandra :D
/Fanny