Söndagen gick helt okej, blev rätt mycket toalett inblandat i den dagen, men med tanke på natten innan så var det ändå okej. Somnade runt 15.00 och sova till 00.00. Sjukt orutinerat.

.

Tänkte skriva något medicin-faq senare, men tills dess tänkte jag ta upp en jätteviktig sak:

.

.

Att skämmas över sin sjukdom. Jo, ibland (eller rätt ofta, haha) önskar jag att min sjukdom inte utspelade sig i området där mitt kön sitter, hade gjort det mycket enklare för mig i början, då jag var 14 år. Om man hade en muskelsjukdom eller lungsjukdom eller liknande så hade jag nog inte skämts lika mycket som jag gjort genom åren. Jag menar, jag har migrän och överrörliga leder (vilket resulterar i upprepade axel-lux) och det har jag aldrig skämts för.

Min sjukdom, vad den nu egentligen är, har jag däremot skämts för oerhört.

.

Det jag tänkte prata om i skam-väg idag är: Skit i den.

Skammen.

Det var så jag kom över den.

Oj, vad många började förstå mig när jag berättade vad min sjukdom egentligen gick ut på. Ju fler jag berättade för, desto säkrare blev jag på mig själv. Det har gått väldigt många rykten på min skola om att jag har inbillat mig min sjukdom, och innan jag slutade skämmas trodde jag nästan på dem.

Direkt min skam började gå ner, så började jag sluta bry mig om vad folk hade för förklaring till att jag inte var i skolan. Tvärtom, jag skrev tackbrev för att de så ivrigt försöker lösa vad nu det är jag ha, eftersom läkarna inte verkar kunna det och att personen i fråga verkar ha specialkunskaper om det.

.

Nepp. Ignorera skammen. Så kom jag över den, och så tror jag ni kan komma över den.

.

Vi behöver all energi vi har kvar efter smärtan och trägningarna, till att hantera allt vi kommer efter med och alla saker vi missar. Idioter och skam får inte plats där. Om de ska få plats, måste vi byta ut något annat i vårat liv som kräver energi. Är det värt det? Att offra det?

Jag önskar att jag kunde säga att jag är vaken och vid datorn vid denna tidpunkt på dygnet för att jag har haft den galnaste natten i mitt liv, och önskar att jag aldrig kommer somna - men så är inte fallet.

Min sjukdom (som jag kallar den även här hemma, säger nästan aldrig "uretriten" eller "katarren") har blivit värre och värre sedan jag skrev till er sist. Man tror ju att det inte kan bli värre hela tiden, men det kan ju det..

Och ja, nu sitter jag här på toan sen kanske 1 h tillbaka. Har inte lyckats somna innan dess, har helt enkelt för ont.

Undrar hur länge jag kommer sitta här? Hmm. Det krampar, gör jätteont, trägningar från helvetetet, ja, you get the point. Har nog inte riktigt samma lördagsnatt som polarna.

Brukar ni också försöka "kissa bort" smärtan och trägningarna? Det kan ibland kännas som en lättnad just när jag kissar, även fast det blir mycket värre direkt efteråt. Som att spy när man är riktigt illamående, typ. Man nojar lite för det, men det blir som en viss lättnad. Eller för mig blir det nästan alltid sämre efter att jag kissat, och det blir som bättre ju längre tid efter senaste kissningen det går. Under kissningen i sig brukar det vara hyfsat lugnt, förutom mot slutet. Detta är dock inte en stenhård regel såklart, men det brukar vara så. Ändå försöker jag kissa, för att det tillslut ska kännas som att det går att stå ut med, när man väl kissat klart. Jag kissar tills jag är okej med hur det avslutas.

Så, här sitter jag med mitt vattenglas och min varma flaska och försöker mota ner den här skiten till en nivå man kan somna med, eller i alla fall kunna röra sig så pass att man kan ta sig till sängen. Det här är ju inte okej.

Imorgon S K A jag må bra, för det har jag bestämt mig för nu. Jag ser fram emot morgondagen. Jag tror den kan bli bra.
Jag återkommer med lite kiss-snack på söndag kväll förmodligen, om ni är intresserade av det. Kiss, alltså. Haha nej, men det är ju ba kiss och kissrör och sånt som snackas här, så är ni intresserade av urin och stället där det förvaras, och stället där det förs ut, kom tillbaka på några timmar! :)

Tycker ni om lite längre inlägg, eller flera korta, vill ni ha lägesuppdateringar där jag grundligt beskriver hur jag mår, eller är ni totalt ointresserade i hur jag mår dag för dag och är lite mer sugna på att veta sjukt mycket mer om helheten?

Hjälp mig att få er att tycka att bloggen är (mer) intressant!

Jag är ju bloggnörd och läser många bloggar per dag, så jag vet ju vad JAG tycker är intressant (fast då är det ju i för sig mest smink och sånt jag läser om. Hmm.), men jag startade ju den här bloggen främst i syfte att nå ut till er där ute med det jag vet och kanske inspirera lite också. Hjälp mig att göra det på det bästa sättet möjligt!

Lämna gärna en kommentar om hur du vill ha det, och om det är något speciellt du vill läsa om! :)

Jag kommer få ett oerhört sadface och känna mig forever alone om jag inte får någon kommentar på det här inlägget nu. Vill ni göra det mot mig..? :)

Ålder: 18 år.

Hemort: Umeå.

Sysselsättning: Ja, officiellt är det att jag pluggar Naturvetenskapliga Programmet på gymnasiet, men jag är nog mest hemma och är sjuk.

Symptom: Smärta mittemellan urinröret och urinblåsan och längst ut i urinröret.

Blir aldrig kissnödig, kan inte känna mig kissnödig, förutom när jag är fejkkissnödig när jag har rätt ont, då får jag trägningar som inte går efter fysisk logik.

Har alldeles för högt tryck när jag kissar (kurvan slår i taket och det går inte att få ett värde på exakt hur högt trycket är) = alldeles för starka kissmuskler.

Kan rymma oerhörda mängder i blåsan, kanske tränat upp det med hjälp av att jag inte kan känna mig kissnödig. Detta tror vissa läkare är skälet till att mina muskler är så starka också.

Sjuk sedan: Januari -08.

Favoritmedicin: Den här frågan öppnade verkligen för otroligt många roliga skämt, men jag kör serious face och svarar ditropan.

Relationsstatus: Tillsammans med min sötnöt Mattias sedan hösten -10.

Sjukdomsstatus: Långt ifrån botad, dock har jag medicin som håller mig lite friskare än om jag skulle gå omkring utan den.

Beskrivs som: Otroligt positiv, ansvartagande, skrattig, omtänksam och envis.

Längd: 168,5 cm (och ja,  ,5 är viktigt.)

Vikt: Typ noll nu efter magsjukan, haha, nemen 59 kanske.

Hobby: Tycker om att vara konfirmationsledare, jogga och bli ett med naturen. Dock är det inte så jättemycket sånt längre. Däremot älskar jag The Elder Scrolls och kommer alltid att rekommendera Skyrim som en akutmedicin och psykisk rehab.

Ideologi: Tror på att alla är lika mycket värda. Att man lever tycker jag är ett av de största bevisen på det. Det finns ett skäl att älska alla, annars skulle inte något ha hållt dig vid liv, trots att denne förlorade en del på det, när du var totalt hjälplös och inte kunde ge något annat än bajs, skrik och spya. Någonstans därifrån utgår jag och känner inte att jag behöver placera mig i ett visst parti för att tycka det. Vegetarian och miljötönt. Tror också att man har mycket större makt över sitt liv än de flesta verkar förstå.

Musikstil: Det du inte hör på Rix FM.

Fun fact: Jag är firm believer av symbolik och jag tycker att fötter är en av de äckligare sakerna man kan ha 1 dm ifrån mitt ansikte.


Så, nu har ni lite basfakta om mig.

Fråga gärna om ni undrar något mer, antingen som en kommentar, eller i frågelådan till höger. Om ni lägger den till höger är det lättare för andra att se det och då kan de på så vis kanske också få lite svar. Svag hint om vars jag vill att ni frågar. :)

Jag fick magsjuka i söndags, och i och med att det är lite svårt att ta all medicin då (och att kroppen tar rätt mycket stryk överhuvudtaget) så har min urinrörskatarr inte riktigt snäll mot mig de senaste dagarna.

.

I morse mådde jag dock hyfsat bra, långt ifrån bra, men ändå tillräckligt för att rörelse ska var möjligt. Satt ute en liten stund, PERFEKT temperatur enligt mig! Det slog mig då också hur otroligt länge sedan jag mådde hyfsat okej. Framförallt slog det mig, som är en självklarhet för så många andra, att det verkligen är otroligt härligt att må hyfsat bra och vara psykiskt närvarande. I mitt fall brukar jag ofta få välja mellan de två, men det får en ju verkligen uppskatta de där minutrarna av välbefinnandet ännu mer, och kanske också boosta välbefinnandet ytterligare.

.

Nu på kvällen mår jag dock mycket sämre, vilket jag brukar göra. Jag bryr mig faktiskt ärligt talat inte så mycket om det, min nirvanastund i morse när jag bara fick andas frisk luft och njuta ordentligt räckte gott och väl för att jag ska leva på det ett bra tag.

.

Tänkte bygga upp grunden på den här bloggen lite mer som sagt, visa innehållet i min dosett bland annat och helt enkelt hjälpa er att lära känna mig lite mer.

.

Aja, tills vidare, ciao!

Erfarenhet: Har ätit detta i ungefär 1 år nu.

Funktion: Verkar avslappnande på blåsan, och hjälper folk med sängvätningsproblem, trägningar eller ansträngda urinblåsemuskler med smärtproblematik (som jag). Vissa får detta som en behandling och blir friska, andra äter det i lindrande syfte och som en tillfällig lösning. Det används inte som en akutmedicin.

Dos: Varierar stort. Jag har ätit min. ½ tabl/dag och max. 5 tabl/dag.

Resultat:
Jag har lyckats bli helt smärtfri med det här! Tyvärr blev mitt resturin tillslut för mycket, så att jag var tvungen att sänka dosen, vilket min kropp såklart inte gillar, och jag måste såsmåningom lägga av med det här helt. Jag står nu på lågdos tills vi hittar något som kan ersätta detta. Ditropan rekommenderar jag varmt till alla uretritare där ute!

+ Funkar verkligen!

+ Vissa biverkningar kan rent vara sköna! (man svettas mycket mindre)

+ Inte beroendeframkallande

+ Kroppen tar inte stryk av preparatet i sig.

+ Det finns inget rusaktigt i det --> man får närvara 100% när man mår bra.

- Man bygger upp en tolerans mot det, så man kan måsta öka dosen eftersom.

- Resturinet ger rätt mycket urinvägsinfektioner (om man inte följer mina tips alltså)

- Man blir begränsad av vissa biverkningar (ögonlinser blir jobbigare, sex mer omständigt, solen gör en lätt utmattad)

- Kräver nästan andra läkemedel mot dess biverkningar

.

Jag skapade denna blogg för att dela med mig av min sjukdom och mina upplevelser till er andra, särskilt till er i samma sist som mig.

Jag har urinrörskatarr, eller uretrit som det egentligen heter. Mina läkare kallar det jag har för urinrörskatarr, men det kan lika gärna kallas för uretrit (som är vanligare att man kallar det).

.

Jag blev sjuk över en natt i januari -08, vilket är lite mer än 4 år sedan i skrivande stund.

.

Jag kommer lägga in kategorier och en mer specifik sjukdomsbild senare och ska styra upp den här bloggen, men tills dess så räkna med lite röra :)

.

Jag tänkte göra kategorier om mediciner, undersökningar, och mitt dagliga liv med denna trista sjukdom.

Och ni kommer snart märka varför.

.

Ciao!