Jeannie
Här i bloggen så handlar det allra mesta om vår sjukdom och om hur våra liv ser ut runt omkring den. Ibland glömmer man bort vem man är bakom all sjukdom, vad man egentligen älskar att göra och vem man var innan man blev sjuk. Här berättar jag vem jag är!
Mitt namn är Jeannie Maria Olsson Frisk. Jag är född på norra Gotland och uppväxt på en gård på landet tillsammans med mina föräldrar och mina två yngre bröder.
Musiken har alltid varit en väldigt stor del utav mitt liv. Jag har alltid älskat att sjunga och började som 14åring att spela som trubadur på olika tillställningar. Jag började också att tävla och fortsatte med det fram tills jag fyllde 18. År 2010 var jag tex. med och tävlade i Körslaget med Team Mojje.
Här är jag på mitt sista tävlingsuppträdande 2011. Finalen i Tiljans talanger, Gotlands största talangtävling. ↓
I december 2011 blev Christoffer och jag tillsammans ♥ Min stora kärlek och trygghet! Kort därefter vändes mitt liv upp och ner av oförklarlig, sjukdomsmässig försämring. Ofta tänker jag att det fanns en mening med att Christoffer och jag hittade varandra just i det skedet. Utan honom hade jag inte varit där jag är idag.
Sommaren 2013 →
Hösten 2013 ↓
Jag tycker om när det händer mycket, är gärna spontan och hittar på saker tillsammans med vänner så fort möjlighet finns. Christoffer och jag har i stort sett bara gemensamma vänner och alla bor i princip grannar, vi gör allt tillsammans och de betyder oerhört mycket för mig!
I många år var min dröm att bli lärare. Jag ville undervisa på lågstadiet, arbeta med barn och lägga all min energi och kreativitet på pedagogik och lärande då det är ett stort intresse. Idag har jag lagt den drömmen på hyllan, inte för att jag gett upp hoppet utan för att jag accepterat och insett att sjukdomen innebär för stora fysiska hinder för att jag ska klara av arbetet. Idag studerar jag ekonomi som jag hoppas i framtiden ska kunna leda till ett stillasittande arbete som inte nödvändigtvis kräver regelbundna arbetstider. Jag har just börjat och har en lång väg kvar men en början är alltid en början. Mitt nuvarande framtidsmål speglar inte mig på något vis och det känns tungt att behöva hoppas på att få arbete inom ett yrke jag aldrig velat arbeta inom. Dock känner jag mig lättad vid tanken på att det faktiskt finns någonting jag trots sjukdomen skulle kunna klara av! Att jag i framtiden skulle kunna ha en inkomst att leva på.
Livet blir inte alltid som man tror, men det kan blir helt okej ändå!
I många år var min dröm att bli lärare. Jag ville undervisa på lågstadiet, arbeta med barn och lägga all min energi och kreativitet på pedagogik och lärande då det är ett stort intresse. Idag har jag lagt den drömmen på hyllan, inte för att jag gett upp hoppet utan för att jag accepterat och insett att sjukdomen innebär för stora fysiska hinder för att jag ska klara av arbetet. Idag studerar jag ekonomi som jag hoppas i framtiden ska kunna leda till ett stillasittande arbete som inte nödvändigtvis kräver regelbundna arbetstider. Jag har just börjat och har en lång väg kvar men en början är alltid en början. Mitt nuvarande framtidsmål speglar inte mig på något vis och det känns tungt att behöva hoppas på att få arbete inom ett yrke jag aldrig velat arbeta inom. Dock känner jag mig lättad vid tanken på att det faktiskt finns någonting jag trots sjukdomen skulle kunna klara av! Att jag i framtiden skulle kunna ha en inkomst att leva på.
Livet blir inte alltid som man tror, men det kan blir helt okej ändå!
