Hela dagen idag har ägnats på toan i princip. Smög sakta ut till soffan efter typ 2 timmar, men fick vända i princip direkt. Det krampar, min blåsa skriker verkligen. För 2 år sedan hade jag skrikit och grinat och ba legat på golvet nu, men jag har lärt mig att behålla lugnet. I alla fall ett tag. Tillåter jag paniken att få övertaget så kommer det ba bli ännu värre. Då finns det inget stopp.
Så jag sitter här och försöker att inte gråta.

Mitt liv känns bättre i övrigt, imorgon ska jag vara med i tidningen. Inte för uretriten, utan om feminism!

Hoppas det kommer ut på nätet också så att jag kan länka den till er!

Kram på er!

/Fanny