Hej!
Fanny här.
Det var ett tag sen jag skrev.
Vet inte varför.
Kanske för att jag är så less på min jävla sjukdom och inte vill prata om den.

Jag har inte ens berättat att jag beviljats en titthålsoperation. Nu ska jag äntligen få veta om det är endometrios.

Jag är sjuk.
Jag kommer vara sjuk, väldigt länge.
Ibland är det så svårt att greppa.

Jag var på en jätterolig intervju idag, där de i och med min feministiska aktivism ville prata om mitt arbete med mänskliga rättigheter.
Jag fick lite hinter om att jag är välkommen dit, att i alla fall engagera mig.
Jag började fundera på om jag skulle kunna tänka mig att jobba där, och blev supertaggad. Det skulle jag verkligen uppskatta.
När jag gick ut därifrån var det bara att låsa upp cykeln och börja gå sakta hem. Jag hade så ont. Som vanligt. Jag kunde inte cykla.
Kan sällan cykla.
Ibland är det så utmattande att många av ens drömmar sen länge tillbaka inte kan se ut som en trott.
Att inse att.. well. Mitt liv kommer, som det ser ut som nu, kretsa kring min jävla mage, mitt jävla urinrör.
Så less.

Men det varierar från dag till dag. Vissa dagar har jag den där livsgnistan där.
Men dagar som idag så är den svårare att nå.

/Fanny