Hej!

Nu var det länge sen någon av oss hörde av oss.

Det har varit mycket för mig senaste veckorna, i och med med aktion. Alla medier i Västerbotten har skrivit om det, hört av sig gång på gång. Förutom det har många andra hört av sig. Många har sagt tack för att jag är modig. Nästa vecka ska jag och Elin på en ungdomsgård där några ungdomar har pratat mycket om oss, beundrat oss och inspirerats av oss. Vi ska peppa varandra. Det är mysigt.

Andra har hört av sig av helt andra skäl. Jag har fått så mycket hat. Hotsamtal. Mitt namn står på två stora nazistiska hemsidor, där jag beskrivs som en jobbig och hemsk tjej. Kommentarerna där är inte att leka med.

Jag har lärt mig en hel del av det här. Folk gillar inte feminism och folk står upp för feminism. Jag förstår fortfarande inte hur det kan vara så oerhört uppseendeväckande med att en kvinna badar i samma kläder som en man. Jag tycker inte att det känns så speciellt, men ändå beskrivs jag som extrem på många håll.
När min bror frågade mig varför folk var så arga kunde jag ärligt inte svara, Jag förstår inte varför folk är arga.

Jag är inne i ett dåligt skov just nu. Har suttit i soffan i princip hela veckan. Är förmodligen stressen.

Ändå känns det bra. Asså, inte i kroppen, där känns det hemskt. Men annars. Women spring is coming.

Förtrycket av kvinnor genomsyrar allt. Kanske är det därför det forskats så lite på sjukdomen, för kvinnofrågor räknas inte som viktiga frågor? Kanske är det därför kvinnliga urinrör inte passar in någonstans, fastän så många lider av urinvägsbesvär? Vad vet jag.

Det känns som jag gör något bra. På riktigt.

Här är ett inlägg som förklarar väldigt bra hur jag tycker, varför jag gör som jag gör.
Läs det gärna: http://www.sollentunatjejjour.blogspot.se/2014/03/tva-tjejer-i-umea-slangde-bikinitoppen.html#comment-form

Nästa vecka händer en del. Jag ska träffa psykiatrikern som nekade mig bidrag. Hon ringde för någon dag sedan och sa att hon skrivit ett läkarutlåtande (!). Hoppas att det är för aktivitetsersättningen, hoppas det är bra. Tänk om det faktiskt är så att hon helt ändrat sig, att allt löser sig..? Jag ska försöka att inte få upp mitt hopp för mycket, men det är svårt. Fan, det kan faktiskt lösa sig. Det kan faktiskt gå bra.

Vi hörs. Ta hand om er.

/Fanny