Skovet håller i sig. Jag har inte tränat sen förra måndagen nu, tar mig knappt utanför huset.

Dock är jag glad. Jag har underbara vänner. Underbar sambo. Jag älskar dem mer och mer hela tiden, och känner mig tryggare med dem. Jag känner att jag skulle göra allt för dem, på ett sätt jag inte känt förr. Det är ju det som är lite grejen med depression, att alla känslor blir helt sneda. Alla negativa tankar tar över, på alla plan. Allt blir jobbigt.
Nu känns det inte lika jobbigt längre.
Jag har som sagt inte kunnat göra något vettigt på typ 2 veckor nu, men känner mig ändå så otroligt glad, så tacksam.
Så här glad trodde jag inte att jag kunde vara för 1 månad sen.

Mötet med ordförande gick för övrigt bra! Vi skrattade åt alla konstiga argument vi fått mot oss, och diskuterade även lite svårare frågor.
Snart kommer beslutet, taggad!


Kärlek.

/Fanny