Igår var en knäpp uretritdag. Så fort jag trodde att trängningarna försvunnit och började göra något så kom det tillbaka och samma med smärtan. Så jag blev aldrig riktigt smärtfri igår. Var förbannad över det eftersom jag så gärna ville gå ner till grannen där de andra satt och grillade och ta en öl ihop med dem. Tillslut blev jag så sur så att jag sket i att ens försöka bli bättre, gick ner ändå och tänkte att jag får väl bara gå hem då när det blir för jävligt.
Till min stora lycka blev jag mycket bättre när jag fick annat att tänka på, ibland blir det ju så och ibland inte. Beror på hur starkt kramperna sitter i.

Det var riktigt varmt igår så vi satt ute hela kvällen och en bit in på natten, spelade spel och myste. Linda, Anne, Martin, Jeffrey, Nandie och jag.