Hej!
Idag orkar jag inte skriva om sjukdomen. Jag vet inte varför, jag är bara inte på humör. Den beter sig som vanligt, är sjukt i vägen och störig och jag gör allt jag kan för att den ska vara så lite ivägen som möjligt.

Kan istället berätta att jag varit på begravning, bakat tigerkaka, pratat på skolan i Robertsfors om Ledarutbildningen som bland annat jag håller i, pluggat.. Har ändå hunnit med en del på sistone!

Äh, jag tar tillbaka det jag skrev från början. Jag ska visst skriva om sjukdomen:
Den suger.

Idag är verkligen en tvärtomdag mot för hur dagarna har varit senaste veckorna. Idag mår jag helt okej och har gjort det hela dagen, men är ändå sjukt nere. Jag är väldigt bitter över sjukdomen framförallt.
Kanske för att jag idag har träffat gamla lärare från högstadiet som frågar vad som pågår i mitt liv, och jag kan inte svara helt ärligt..

Kanske för att jag insett att jag inte kan flytta och resa runt som alla andra bla pga att jag måste vara på sjukhuset 1 gång i veckan.

Kanske för att jag insett hur bakom alla andra i min ålder jag ligger i livet överhuvudtaget. Idag är jag nog mer less på situationen sjukdomen satt mig i, och inte sjukdomen i sig.

Varför måste jag alltid behöva ta hänsyn till något ont som gror i min kropp mot min vilja?
Jag är less på att inte vara fri, utan i en bur med gallrena tätt ihop nog för att jag inte ska kunna ta mig ut, men isär nog för att jag ska tro att det kan gå.

Jag har en klump i bröstet, för att jag inte kan vara mig själv, för att jag inte kan göra det jag vill, för att det finns en del inom mig som sällan blir nöjd.

Sjukt deppigt inlägg.
Försöker fokusera på hur glad jag varit på sistone, men det är svårt när det bara blir för mycket.

Känner att jag behöver sällskap ikväll, skönt att jag får det i alla fall någon timme.

/Fanny