Hej!

Idag har jag varit hos psykologen.

Genom i princip hela min sjukdomsperiod har sjukdomens existens ifrågasatts, eller i alla fall så har man trott att det är något jag har i huvudet. Att det faktiskt är en fysisk sjukdom har av många läkare ansetts mindre troligt än att det är psykiskt.

För ungefär ett halvår sedan så fick jag börja gå till en psykolog då och då, för att utvärdera hur jag egentligen mår. Idag så konstaterade han att jag är psykiskt frisk, att sjukdomen inte är psykisk och att jag inte behöver besöka honom något mer (ska dock komma tillbaka om några månader bara för att kolla att allt fortfarande är bra! Tjohoo! Det här är en stor dag för mig!
Det känns som att nu när det här med att det är psykiskt har uteslutits så kanske läkarna kan börja fokusera på typ mina organ? Botox i urinrör/blåsa, Interstim.. det känns mindre långt bort att prova dessa saker nu när det bevisligen inte sitter i huvudet.

Äntligen har jag fått bekräftelse på det jag har sagt hela tiden.
Det känns som att läkare, men även andra runt omkring mig, kan förstå att min sjukdom är verklig på ett annat sätt nu. Att jag inte är galen och inbillar mig. Att jag inte fejkar.

Idag är jag väldigt glad.

/Fanny