För ont för att klara det jag borde klara av

Idag skulle jag till sjukgymnasten och psykologen. Ja, det gick ju som det gick. Idag har varit en toadag där jag stundvis har skrikit rakt ut.
Det är så ironiskt, eftersom gårdagen var en bra dag! Jag menar, jag var till och med på bio(!?!?) i typ 3 timmar utan större problem! 
Idag hade varit första besöket hos sjukgymnasten och psykologen sen innan jul. Kändes verkligen totalt ovärt att missa det.


Jag saknar att ha något att kämpa för varje dag, något att få mig att slita och göra saker fastän det gör ont. Många dagar är sjukdomen det enda som tar mig upp ur sängen. Visst har jag saker att kämpa för och leva för, men jag är så galet negativ just nu och ba ser det inte (vilket inte är likt mig alls, vilket gör det här ännu drygare!). Det var så länge sedan jag hade en breakup, hur länge ska det behöva vara såhär? Att gråta tills man somnar, och ligga så länge kroppen klarar, och äta tills man i princip spyr?

/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0