Kärlek överallt, kärlek till livet.
Har haft två väldigt smärtfyllda dagar nu, men idag tycker jag ändå att jag har haft flyt. Mindre ont idag än igår. Jag har pratat om jobbiga saker med människor, som har fått positiva konsekvenser. Det blir god mat ikväll, jag ska träffa folk jag älskar och jag känner mig bara älskad. Älskad av allt och alla, och har bara en underbar känsla av att allt kommer lösa sig. Om en vecka får jag göra min efterlängtade operation, åååh, jag har bara flyt idag känns det som! Mellan mina intensiva toabesök hann jag faktiskt ta en kaffe i solen, mysigt!

Ett liv med uretrit är helt klart svårt, men det är inte omöjligt att få det underbart.

Känner mig härligt fridfull igen. Jag vet att det är några som är arga på mig där ute, och efter att ha haft väldigt mycket ångest över det så känner jag mig nu ganska fridfull över det med. Jag kan göra NÅGONTING rätt i alla fall, och för mitt eget välbefinnande så kommer jag nu välja att inte bli nedtyngd av allt hat. Jag inser mer och mer hur skör jag faktiskt är, och 2013 har jag redan klassat som egoismens år för min del, och jag känner redan att jag kämpat utöver min förmåga, gjort saker som inneburit otroliga mängder ångest bara för att andra ska må bra. Nepp, it's Fanny-time nu. Jag tänker tänka på mig själv, och tänker inte ta illa upp av allt och ta på mig skulden.

Jag vill ba ha frid och fred. Eller som det underbara citatet från kanske gårdagen: Kan inte alla vara kär i alla och inte vara ett dugg svartsjuka?

Kärlek överallt som sagt. Istället för att ha humorn som sköld ska nu kärleken få agera försvar.

Vill ha sommar och äta picknick i solnedgången.

/Fanny