Ännu en sömnlös natt
Hej!
Nu är jag hemma från Gotland, for med lite ångest för att inte få träffa Jeannie igen på ett bra tag. <3
Jag mår som jag mår. Som jag brukar må. Ibland så mår jag så pass bra att jag kan hitta på något, men jag känner mig så gott som alltid blockerad från att göra det jag egentligen vill göra, eller så är det jag håller på med väldigt jobbigt. Ingenting går lätt liksom.
I natt sov jag bara några ynka timmar. Natten innan denna med, och natten före det. Så har det varit väldigt länge nu. EN ENDA natt med ordentlig, utvilande, lång, oavbruten sömn skulle faktiskt sitta riktigt bra. Jag vill vakna och (efter en halvtimme alltså, haha) känna mig energifylld och ha kraft nog att kämpa vidare med mycket mindre problem. Att kämpa med uretriten är jobbigt nog som det är, om man ska göra det skittrött hela tiden så blir det ju inte lättare. De saker jag måste anstränga mig för att få göra blir inte mindre tunga.
Puzzel, min äldsta katt som jag haft i snart 2 månader, har bytt hem. Till min pojkvän, haha. Nu har jag katter ÖVERALLT där jag är, har alltid sällskap på toan liksom <3 :)
Idag har Mattias bestämt av vi ska smörja in mig ordentligt med idominsalva å 100 andra mjukgörande saker. När man är så torr att man börjar blöda och minsta beröring (eller knappt ens det) svider så kanske det är dags. Jag har smörjt själv med lite mjukgörnade saker, men nu ska vi ta till tunga artelleriet och smörja direkt det har torkat in hela dagen i princip. Tur man inte har något bättre för sig på dagarna, och har en pojkvän som är ledig en vecka till :)
Skolan vet jag inte vad jag ska göra av. Får en liten tung känsla bara av att tänka på det. Det är en sån där grej jag vill skjuta upp så pass mycket så jag kan låtsas som att den försvunnit. Jag vet att om jag börjar nu så kommer jag misslyckas igen. Nu har jag dessutom i princip inte pluggat på ca 2 år, jag kommer inte minnas alls lika mycket. Åh, kunde jag inte ha blivit sjuk några år senare så jag slapp ha sånna där saker som ligger och gror, så jag bara kunde ligga hemma och verkligen fokusera på att bli bättre? Det blir ju inte bättre av att alla konstant frågar hur jag tänkte göra med skolan..
Vi hörs snart!
/Fanny
Nu är jag hemma från Gotland, for med lite ångest för att inte få träffa Jeannie igen på ett bra tag. <3
Jag mår som jag mår. Som jag brukar må. Ibland så mår jag så pass bra att jag kan hitta på något, men jag känner mig så gott som alltid blockerad från att göra det jag egentligen vill göra, eller så är det jag håller på med väldigt jobbigt. Ingenting går lätt liksom.
I natt sov jag bara några ynka timmar. Natten innan denna med, och natten före det. Så har det varit väldigt länge nu. EN ENDA natt med ordentlig, utvilande, lång, oavbruten sömn skulle faktiskt sitta riktigt bra. Jag vill vakna och (efter en halvtimme alltså, haha) känna mig energifylld och ha kraft nog att kämpa vidare med mycket mindre problem. Att kämpa med uretriten är jobbigt nog som det är, om man ska göra det skittrött hela tiden så blir det ju inte lättare. De saker jag måste anstränga mig för att få göra blir inte mindre tunga.
Puzzel, min äldsta katt som jag haft i snart 2 månader, har bytt hem. Till min pojkvän, haha. Nu har jag katter ÖVERALLT där jag är, har alltid sällskap på toan liksom <3 :)
Idag har Mattias bestämt av vi ska smörja in mig ordentligt med idominsalva å 100 andra mjukgörande saker. När man är så torr att man börjar blöda och minsta beröring (eller knappt ens det) svider så kanske det är dags. Jag har smörjt själv med lite mjukgörnade saker, men nu ska vi ta till tunga artelleriet och smörja direkt det har torkat in hela dagen i princip. Tur man inte har något bättre för sig på dagarna, och har en pojkvän som är ledig en vecka till :)
Skolan vet jag inte vad jag ska göra av. Får en liten tung känsla bara av att tänka på det. Det är en sån där grej jag vill skjuta upp så pass mycket så jag kan låtsas som att den försvunnit. Jag vet att om jag börjar nu så kommer jag misslyckas igen. Nu har jag dessutom i princip inte pluggat på ca 2 år, jag kommer inte minnas alls lika mycket. Åh, kunde jag inte ha blivit sjuk några år senare så jag slapp ha sånna där saker som ligger och gror, så jag bara kunde ligga hemma och verkligen fokusera på att bli bättre? Det blir ju inte bättre av att alla konstant frågar hur jag tänkte göra med skolan..
Vi hörs snart!
/Fanny
Kommentarer
Trackback
