De senaste dagarna har jag faktiskt mått rätt okej! Gårdagen var ju inte så jättebra till och från, men skitsamma. I det stora hela alltså!
Jag har haft några riktigt jobbiga dippar, men i natt sov jag 9 timmar, men bara 2 avbrott! HELT SJUKT, jag känner mig hög liksom. Kan man må så här? Så pigg och fylld av kraft? Konstigt att jag inte orkar någonting i vanliga fall, wow, min trötthet var (är..........) seriös.
Imorgon känner jag förmodligen inte såhär  ängre, eller så får jag otroligt ont snart så att jag redan då är en partpooper. Äh. Just nu känner jag igen mig själv. Jag ser en del av människan jag var förut, hon som inte kunde sitta still. Jag blir typ hispig av att bara ligga och skriva det här, jag vill GÖRA  något!
En känsla jag inte haft på så länge.

Du vet den där "leken" eller klassiska frågan:
Om du fick vara vem som helst för en dag, vem skulle du vara?

Mig själv, skulle nog svaret mitt vara. Det riktiga jag.
Och idag är det på riktigt.

Jag har så många åsikter om många saker som har hänt, jag vill skriva insändare, jag vill springa och göra superdumma saker som bara jag kan göra, jag vill göra något jag alrig kommer att glömma..
Synd att jag inte riktigt kommer på något, och inte är med någon. Alla är ju så tråkiga och jobbar eller pluggar, ingen är hemma och vill dampa med mig just nu, haha.
Men jag känner den där lyckan jag pratade om tidigare, en känsla i bröstet som gör att jag liksom alltid småler. En känsla som får mig otroligt lycklig. Tänk att just jag blivit belönad med en sånhär dag.

Jag skulle kunna tänka på hur ledsen jag kommer vara imorgon bitti, då det förmodligen är borta och jag är supertrött igen, men det gör jag som inte. Jag tänker bara på vilken underbar dag jag kommer ha idag.
Jag tänker på hur mycket jag vill leva. Att mitt liv en dag kan se ut såhär, eller nej, MYCKET bättre! För då kan jag sova utan avbrott, vakna utan smärta, kunna göra vad jag vill utan att ta hänsyns till ett visst organ..
En dag, då får jag det. Och idag så tänker jag verkligen på den dagen, och intalar mig själv att nästa gång jag är så ledsen så att jag inte vet vad jag ska ta mig till, så får jag tänka på den dagen. Att jag kämpar för att nå dit.

Jag vet om att jag när som helst kommer tappa det här, och få väldigt ont och bli väldigt trött igen, men det motiverar mig. NU ska jag ha roligt, och när jag får det dåligt igen, så är det sådana här dagar jag kämpar för. Jag ska tänka mitt liv 5 år framåt och se den där riktiga Fannyn jag pratade om. Och Guuud, var hon har kul. Bästa tiden i livet.
Jag vet om att jag kommer dit. Det är dock en lång väg, och vi får ta en dag i taget..  men en dag kommer jag fram. En dag är jag framme. En dag är jag verkligen där, och vilket lycka. En lycka som får kompensera för olycka jag kännt genom åren.

Åh.

Jag älskar det här.

/Fanny