Tankar
Jag är väldigt trött. Jag har fått sova ungefär 5 timmar i natt, och när jag får sova så mycket (ja, för mig är det mycket) så blir jag helt slut. Som att kroppen får smaka på gräset på andra sidan staketet, och gör allt den kan för att tala om för sig själv att den borde 'keep up the good work'. Tyvärr funkar det ju inte så. Så länge jag har den där stora smärtan så går det inte. Jobbigt att det är så svårt att känna sig riktigt utvilad!
Ser ut som att jag måste lägga av med de enda sömnpillrerna som faktiskt verkligen hjälpt mig. Imovane heter dem, eller zopiklon kanske många känner igen dem som. De har fått mig att somna när jag trodde det var omöjligt, och fått mig att vakna mer sällan. Det är tack vare dem som jag har börjat kunna sova 5-6 timmar mycket oftare! De är rätt vanliga att få utskrivet mot tillfälliga sömnrubbningar, och tyvärr - mina problem är inte tillfälliga, så jag kan inte fortsätta ta dem.
Det gör mig så arg! Samma argument gäller när det kommer till smärtstillande. Eftersom jag har kroniska problem och inte tillfälliga, så finns det ingen lindring att få. Man blir ju beroende av det, så man kan inte käka det under en längre period. Det betyder tydligen att man ALDRIG kan äta dem också. Är tanken att man som ska vänja sig om man har ont länge, eller är tänker man så att rejäl smärta endast är kortvarig?
Tänker på de gånger jag fått morfin av andra skäl, men i själva verket haft ondare i urinröret..
Åh, får puls bara av att skriva om det. De skulle kunna skriva ut små kartor så att jag får lindring någon gång då och då, men så funkar det tydligen inte. Flexibilitet har ju inte varit min främsta upplevelse av sjukvården hittills.
Så! Nu har jag fått ut det negativa jag tänker på.
Det bra som händer just nu är att jag har varit liiite lite bättre senaste veckan!! Det är fortfarande svåra smärtor jag kämpar mot, men att inte få de där enorma kramperna som får en att vilja dö lika ofta som vanligt är ju verkligen underbart!
Ser ut som att jag måste lägga av med de enda sömnpillrerna som faktiskt verkligen hjälpt mig. Imovane heter dem, eller zopiklon kanske många känner igen dem som. De har fått mig att somna när jag trodde det var omöjligt, och fått mig att vakna mer sällan. Det är tack vare dem som jag har börjat kunna sova 5-6 timmar mycket oftare! De är rätt vanliga att få utskrivet mot tillfälliga sömnrubbningar, och tyvärr - mina problem är inte tillfälliga, så jag kan inte fortsätta ta dem.
Det gör mig så arg! Samma argument gäller när det kommer till smärtstillande. Eftersom jag har kroniska problem och inte tillfälliga, så finns det ingen lindring att få. Man blir ju beroende av det, så man kan inte käka det under en längre period. Det betyder tydligen att man ALDRIG kan äta dem också. Är tanken att man som ska vänja sig om man har ont länge, eller är tänker man så att rejäl smärta endast är kortvarig?
Tänker på de gånger jag fått morfin av andra skäl, men i själva verket haft ondare i urinröret..
Åh, får puls bara av att skriva om det. De skulle kunna skriva ut små kartor så att jag får lindring någon gång då och då, men så funkar det tydligen inte. Flexibilitet har ju inte varit min främsta upplevelse av sjukvården hittills.
Så! Nu har jag fått ut det negativa jag tänker på.
Det bra som händer just nu är att jag har varit liiite lite bättre senaste veckan!! Det är fortfarande svåra smärtor jag kämpar mot, men att inte få de där enorma kramperna som får en att vilja dö lika ofta som vanligt är ju verkligen underbart!
Visst har jag inte berättat mer än kort om hur min cystometri gick, förresten? Tänkte skriva det, så ni vet ifall ni ska göra en sen.
/Fanny
/Fanny
Kommentarer
Trackback
