Om sömn
Min dygnsrytm och sömnregelbundenhet är ju verkligen helt fucked up, och jag är övertygad om att många som läser detta upplever samma sak. Jag har alltid sömnbrist, och jag behöver nödvändigtvis inte sova på natten. Jag sover när det går, ungefär.
Självklart vet jag om att detta är onyttigt för mig, men det är ju en följd av min sjukdom och inte riktigt något jag kan styra över. Har jag för ont för att kunna somna så har jag det.
Här har vi en utav många forskningsresultat av hur fuckad dygnsrytm och sömnbrist påverkar dig:
Sveriges Radio - Rubbad sömn kan leda till diabetes
Det är allvarligt att ha sömnproblem och att aldrig sova en hel natt. Jag kan inte minnas senaste gången jag somnade och sen bara sov i 8h utan avbrott. Det händer liksom aldrig. I artikeln ovan så har testet utförts i 5 veckor, så det är väldigt kort tid. Dessutom har försökspersonerna inte sovit enbart på natten. Mina sömnvanor är sjukt mycket mer extrema än de i försökets, så inte konstigt att min ämnesomsättning är så kass som den är.
Jag tror jag viftar bort det här med sömn alldeles för lätt. Sömnbrist, är det ens ett problem - egentligen?
Jag måste helt klart ta det här med sömn mycket mer allvarligt, stress likaså.
Aja, tänkte bara påminna er om att sova så mycket ni klarar av.
Ta smärtstillandet ni fått utskrivet på kvällen så att ni får sova, "det är bättre att ha ont på dagen än på natten", som min läkare har sagt. Om ni ändå inte kan sova, så tigg sömntabletter. Tryck på att ni inte kan sova mycket alls, och att ni är oroliga.
Läkare vill inte skriva ut sömntabletter till er, men det borde väl ändå vara möjligt?
Jag har inte fått ut det än. Smärtstillandet borde funka, och även om det inte gör det så vill inte läkarna att jag blir beroende av ännu ett läkemedel typ (i deras dator står det att jag har ditropanberoende och opiatberoende, efter ketoganet). Jag tar redan för mycket, typ.
Många gånger så tänker läkarna "det borde inte vara så, så då är det inte så", och glömmer bort hur våra liv faktiskt ser ut. Nej, de borde inte se ut som de gör, men nu GÖR de ju det..
Kram!
/Fanny
Självklart vet jag om att detta är onyttigt för mig, men det är ju en följd av min sjukdom och inte riktigt något jag kan styra över. Har jag för ont för att kunna somna så har jag det.
Här har vi en utav många forskningsresultat av hur fuckad dygnsrytm och sömnbrist påverkar dig:
Sveriges Radio - Rubbad sömn kan leda till diabetes
Det är allvarligt att ha sömnproblem och att aldrig sova en hel natt. Jag kan inte minnas senaste gången jag somnade och sen bara sov i 8h utan avbrott. Det händer liksom aldrig. I artikeln ovan så har testet utförts i 5 veckor, så det är väldigt kort tid. Dessutom har försökspersonerna inte sovit enbart på natten. Mina sömnvanor är sjukt mycket mer extrema än de i försökets, så inte konstigt att min ämnesomsättning är så kass som den är.
Jag tror jag viftar bort det här med sömn alldeles för lätt. Sömnbrist, är det ens ett problem - egentligen?
Jag måste helt klart ta det här med sömn mycket mer allvarligt, stress likaså.
Aja, tänkte bara påminna er om att sova så mycket ni klarar av.
Ta smärtstillandet ni fått utskrivet på kvällen så att ni får sova, "det är bättre att ha ont på dagen än på natten", som min läkare har sagt. Om ni ändå inte kan sova, så tigg sömntabletter. Tryck på att ni inte kan sova mycket alls, och att ni är oroliga.
Läkare vill inte skriva ut sömntabletter till er, men det borde väl ändå vara möjligt?
Jag har inte fått ut det än. Smärtstillandet borde funka, och även om det inte gör det så vill inte läkarna att jag blir beroende av ännu ett läkemedel typ (i deras dator står det att jag har ditropanberoende och opiatberoende, efter ketoganet). Jag tar redan för mycket, typ.
Många gånger så tänker läkarna "det borde inte vara så, så då är det inte så", och glömmer bort hur våra liv faktiskt ser ut. Nej, de borde inte se ut som de gör, men nu GÖR de ju det..
Kram!
/Fanny
Kommentarer
Trackback
