Inte okej

Gårkvällen var verkligen jättehemsk! Mina kramper var enorma, och jag var uppe och petade på 10 på 1-10-skalan. Jag tog ketogan och papaverin, efter en stund diclofenac, allt som någonsin har häjlpt- men inget hände. Ketoganet, som jag ändå brukar lita på i vått och torrt, förrådde mig.
Jag tog mycket mer än läkaren ordinerat, bara för att få bort det där panikonda. Ingen hjälpte. Efter ett bra tag försvann det från 10 ner till 9. Långt ifrån bra, men någon förändring i alla fall.

Sov så klart knappt någonting i natt. Tror det blev typ 30 minuter. Nu har jag återigen så ont så att jag bara vill dö. Ketoganet ser frestande ut, men dels så verkar det ju inte hjälpa och dels är jag rätt skraj för att utveckla ett beroende.

Undrar i vilken av de 7 helvetescirklarna man får lida såhär mycket.. Inte längst ut i alla fall.

Jag vet inte hur jag ska kunna förmedla med text hur ont jag faktiskt har. Jag brukar räkna mig själv som väldigt smärttålig, men det här får verkligen mig att böja mig. De värsta huggen kan ibland kännas som benet går av och sticker ut genom huden. Det är hela urinröret och hela urinblåsan som säger till mig och hatar mig.
Jag blir mer och mer svullen varje dag. Urologen ska ringa upp mig 13.30, och då ska jag tjata.
Då vill jag har mina katerar.
Idag har jag endast fått ut kiss genom att krysta hela tiden, fastän jag känner att jag har sjukt mkt kiss i blåsan. Musklerna verkar ha lagt av helt! Om jag nu inte får egna katetrar, så kan dem väl ta in mig så kan en sköterska tömma mig, det borde väl inte vara något problem?
Tror verkligen inte att jag blir bättre i längden av att alltid ha några deciliter där.

Kram på er!
/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0