Lite sämre, men glad ändå

Just nu är uretriten sämre än den varit tidigare i veckan överhuvudtaget. Ändå har jag inte sååå ont. Okej, jag ligger på 7 på smärtskalan, ligger i sängen och Mattias får fixa allting åt mig, men jag är liksom inte medvetslös av smärta, jag skriker inte. Jag kan ligga ner och ta djupa andetag och vänta ut det, utan att känna att jag dör utan smärtstillande.

Har fått hem andra laddningen katetrar nu (första var liten, andra ska vara superstor).
Att använda engångskaterar är verkligen inte omständigt. De går att knövla ihop i en ficka, lätta att dölöja i sopkorgen, det kostar ingenting överhuvudtaget och man får katerarna beställda hem till sig. När man märker att man bara har katetrar så att det räcker någon vecka till, ringer man sin vårdcentral och säger att man behöver fler så skickar de hem en ny laddning till en. Råsmart!
Vi är många som tror att katetrarna har ett finger med i spelet till att jag mått så bra i veckan. Jag hoppas verkligen det. Att börja med dem var verkligen ett toppenbeslut.

Nepp, ska ta och kolla på Sagan om Konungens Återkomst och försöka friskna till. Migränen börjar krypa iväg ännu lite mer tror jag, har vi tur så mår jag mycket bättre ikväll.
De som hatar sin kropp brukar i regel inte hata den på samma sätt som jag hatar min. Har inte direkt samma problem som många andra tjejer i min ålder. Just i veckan hatar jag inte min kropp överhuvudtaget. Älskar när min den ba gör som den bör.
Slänger ihop ett "Om.." inlägg på en stund. Tycker om att skriva s k tema-inlägg, och särskilt när ni har något att säga kring det.

Jaja, vi hörs på en stund, pluttisar!

/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0