Tisdag

Den här bloggen skulle suga om bara jag drev den, tack Jeannie för att du orkar hålla den vid liv!

Mitt liv rullar på som vanligt. Jag har ont varje dag och varje natt, sitter på toa flera timmar per dag om jag själv får välja. Många gånger är det möjligt att vara utanför toan, men skönare att vara på den, upplever ni också det ibland? Att man slappnar av i urinröret på ett helt annat vis om man vet att det får rinna om det så vill, liksom.

I helgen så hjälpte ketoganet extra mycket vid ett tillfälle, och drog ner mig ända till 2 på smärtskalan! Ibland hjälper ketoganet nästan ingenting, ibland jättemycket. Biotillgängligheten för ketogan i magen ska tydligen vara väldigt varierande, så det är inte så konstigt att det hjälper olika mycket. Otroligt lyxigt i alla fall att simma, ta långa promenader, skutta omkring, göra allt tillsammans med Mattias istället för att han ska göra allt åt mig. Log i väldigt många timmar :)

I natt så sov jag ikapp lite också. Jag hade väldigt ont, men min kropp orkade inte vara vaken mer. Jag hade börjat få svaga hallucinationer pga sömnbrist igen, och sovit som max 3 timmar per natt i otroligt många dygn.

Om 2 dygn exakt så träffar jag Jeannie för första gången!
Jag är övertygad om att vi kommer ha det jättetrevligt, och kanske lära oss en del på köpet, men jag har faktiskt en viss oro också. Detta är några av sakerna som skulle kunna gå fel när Jeannie kommer på besök:
(OBS! Ta med en nypa salt eller två)

  • Jag och Jeannie förstår inte varandra
  • Jeannie uttalar mitt namn på ett sätt så att jag inte förstår, så jag nickar förstående fastän jag inte har någon aning om vad hon snackar om
  • Jag och Jeannie tar inte varandra på allvar, eftersom vi tycker att den andres dialekt låter som ett skämt
  • Jeannie blir kär i min bror
  • Någon i min familj får en urinvägsinfektion, så vi är 3 toabesatta människor på 2 toer.
  • Jeannie tycker det är för kallt
  • Jeannie tycker att Umeå är en intressant stad och vill veta mer om dess historia

Haha, nemen, jag peppar verkligen inför besöket!
Det är lite som en dröm som besannas. Om någon hade sagt till mig för två år sedan att jag skulle få träffa en trevlig tjej i min ålder med samma sjukdom hade jag bara skrattat, för jag hade trott att det var en lögn.

Kram på er!

/Fanny
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0