Vad försvann ur era liv?
När man blir kroniskt sjuk ändras allt. Eller, ja, jag kan ju inte tala för alla, men mitt liv tog i alla fall en helt ny vändning.
Vad har ni gett upp? Vad är det ni saknar mest?
Mitt svar: Friheten att vara superspontan. Jag är jättespontan, jag skulle lätt kunna sätta mig i bilen och köra till Norge för att ta en kopp kaffe, bara för sakens skull. Jag har alltid varit spontan, jag är en kicksökare och älskar att göra saker som jag inte har någon aning om hur de funkar. Sedan jag blev sjuk är det inte så mycket sånt längre dock.
Under min frisk-period i somras, när jag inte hade utvecklat tolerans mot Ditropan, så var jag jättespontan - JÄMT.
Den bästa presenten man kan ge mig är nog något helt oväntat, typ kidnappa mig i en bil för att hoppa fallskärm typ.
Det är nog det jag saknar mest.
"Åh, jag har alltid föreställt mig att du var typen med långt och tjockt hår!" vill jag höra från er nu. Jag har kämpat för att få långt hår, och har snart nått mitt mål. Bilden har ingenting alls med inlägget att göra, men jag tyckte bloggen såg lite dyster ut utan bilder.
Ps. Säg något om mitt hår, seriously. Ds.
Den bästa presenten man kan ge mig är nog något helt oväntat, typ kidnappa mig i en bil för att hoppa fallskärm typ.
Det är nog det jag saknar mest.
"Åh, jag har alltid föreställt mig att du var typen med långt och tjockt hår!" vill jag höra från er nu. Jag har kämpat för att få långt hår, och har snart nått mitt mål. Bilden har ingenting alls med inlägget att göra, men jag tyckte bloggen såg lite dyster ut utan bilder.
Ps. Säg något om mitt hår, seriously. Ds.
Kommentarer
Trackback
