Mitt urologbesök

Urologmötet gick jättebra!
Eftersom det var första mötet med nya läkaren på den nya avelningen, så räknade jag med att jag inte skulle bli behandlad, utan mer väcka idéer. Så blev det också.
Min nya läkare är en ung tjej som jag kom överens med bra. Vi kunde skämta tillsammans, och hon verkade verkligen ta varenda ord jag sa på allvar, och var genuint intresserad av vad jag hade att säga.

Hon erkände även att hon inte har så mycket kunskap om ämnet, vilket jag tyckte var superstarkt och precis vad jag vill höra! Till nästa gång vi träffas ska hon prata med några andra urologer och uroterapeuter, läsa igenom min tjocka journal ordentligt och läsa om den lilla forskning som har gjorts på ämnet.

Även om det bara var ett introducerande möte så kom vi fram till några saker:
  1. Ditropan ska bytas ut. Min kropp har vant sig så mycket vid ditropan, så vi ska försöka hitta ett annat läkemedel med ett annat aktivt ämne som funkar likadant. Hon ville dock göra efterforskningar först, och inte bara skriva ut något sådär direkt.
  2. Ditropan-dosen ökas. Jag ska ta 5 tabletter nu. Det finns ingen poäng för mig att ha en såpass låg dos som jag har nu, vi ska som sagt byta ut ditropan snart, så det är ytterst tillfälligt. Jag kommer inte bli smärtfri, men jag kommer definitivt ha mindre ont.
  3. Jag fick Ketogan utskrivet. Tills de hittar på något ditropan-liknande ska jag inte få ha sådär superont. Hon ville helst inte skriva ut det smärtstillandet, utan hitta något annat, men tills vidare får det bli Ketogan.
  4. Cystometri. Det har jag bara gjort i narkos. De passade på att göra en när jag gjorde cystoskopin, och min läkare skulle vilja göra det en gång till. Cystoskopi tyckte hon dock lät onödigt.
  5. Blodprover ska tas. Det är ett halvår sedan sist, och hon skulle vilja kolla upp att njurarna inte tagit stryk eller något.
  6. Silverklorid-sköljningar ska kanske provas. Jag har faktiskt aldrig provat det, så det funderade hon på!
  7. Tömning. Hon tyckte att högdos ditropan (el. likn.) i kombination med katetrar lät som en rätt bra idé, men vill såklart avvakta med det en stund. Hon funderade dock på att låta mig gå och tömma mig då och då, så att min urinblåsa får blir helt tom någon gång. Nu har jag ju alltid någon deciliter som ligger där och skvalpar.

Aja, jag tror på det här. Det blir bra.

Idag då?
Ont, ont, ont.
Ska försöka sova i någon timme nu.
Kram!

/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0