Om bestraffningskänslor

Snart uppe i 3 timmar på toan, med en frukostpaus.

Tänkte prata lite om bestraffningskänslor här.

Jag vet att många med kroniska sjukdomar känner sig bestraffade. Vissa känner att de blir bestraffade från Gud, men det behöver absolut inte ha något med Gud att göra. Karma känner ni till, eller att det känns som att någon har gjort en voodoodocka utav en.

Just bestraffad har jag nog inte kännt mig. Jag ser nog inte min sjukdom som ett straff alls, mer som en gåva (hur flummigt det än låter). I slutändan kommer det inte vara något negativt. När jag tittar tillbaka på mitt liv som en gammal kärring kommer jag inte se det så. Är det ett straff att gå i skolan, att sitta på massa tråkiga lektioner och skriva inlämningar man inte är intresserad av?
Jag tror att min sjukdom är som en astråkig skola. Jag kommer ha nytta av att ha varit sjuk senare, jag kommer definitivt ha lärt mig något. När jag är frisk kommer jag knappast bli bitter över att ha varit sjuk så länge.
Jag har bara alltid sett något positivt i allt. Det har hänt en del saker i mitt liv som jag verkligen önskar aldrig hänt, men någonstans så ser jag ändå det positiva i det. Jag har haft nytta av skiten ändå. Självklart har det hjälpt mig en hel del på vägen.

Kom ihåg att det är okej att må dåligt, det är okej att känna sig bestraffad. Man är inte svag bara för att man mår dåligt. Man behöver inte ens må särskilt dåligt för att kunna få jättemycket hjälp!

Bestraffningskänslor är ett tecken som tyder på en depression, så har ni bestraffningskänslor - kontakta psykolog! Det kommer höja eran livskvalité enormt!

/Fanny


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0