Jag blev bättre under dagen igår, riktigt bra till och med. Vid halv sju åkte jag och Christoffer hem till Linda, mötte upp Nandie, Danne och Sara och åkte sedan över till Fårö med sjufärjan, full bil och Linda på flaket. Åkte först till Gåsemora för att mata Saras 40 hästar (!!), sen hem till Sara för att börja inflyttningsfesten! Allt började verkligen jättebra, vi hade kul och det började droppa in mer folk efter hand, mådde fortfarande jättebra. Efter en timme började jag få ont men tänkte att det kanske bara var en svacka. Ibland kan det först bli lite sämre när jag dricker alkohol för att sedan gå över igen. Insåg tillslut att jag istället snabbt blev sämre och sämre, på bara 20 minuter hade det gått från smärta som absolut var hanterlig så länge jag fick tänka på något annat till att jag fick svårt för att stå upp. Ringde min bror och bad honom hämta mig, problemet var ju bara att vi var på Fårö och färjan går bara en gång i halvtimmen. Vid det tidskedet skulle det ta över en timme för mig att komma hem och smärtan förvärrades varje minut. Linda tog med mig ut för att komma bort från alla lite, började gråta så fort dörren stängdes bakom oss. Jag hade så fruktansvärt ont och grät hysteriskt, Linda frågade om tusen saker som kanske kunde hjälpa men när smärtan stigit till den nivån finns det inget som kan hjälpa, det enda som kan dra ner smärtan en aning är att kunna sätta sig på toa och tvinga blåsmuskeln till att slappna av. Jag sa till Linda att jag ju inte kunde sätta mig på toa eftersom det tar tid, har jag väl tömt blåsan under kramp kan jag inte resa mig efter varken tio eller 15 minuter. Alla vet ju att om man är på toa i längre än fem minuter när det är fest börjar folk rycka i handtaget och bli irriterade. Detta blev under kvällen dessutom en stor fest och långt ifrån alla som var där vet om att jag är sjuk.