Jeannie






I många år var min dröm att bli lärare. Jag ville undervisa på lågstadiet, arbeta med barn och lägga all min energi och kreativitet på pedagogik och lärande då det är ett stort intresse. Idag har jag lagt den drömmen på hyllan, inte för att jag gett upp hoppet utan för att jag accepterat och insett att sjukdomen innebär för stora fysiska hinder för att jag ska klara av arbetet. Idag studerar jag ekonomi som jag hoppas i framtiden ska kunna leda till ett stillasittande arbete som inte nödvändigtvis kräver regelbundna arbetstider. Jag har just börjat och har en lång väg kvar men en början är alltid en början. Mitt nuvarande framtidsmål speglar inte mig på något vis och det känns tungt att behöva hoppas på att få arbete inom ett yrke jag aldrig velat arbeta inom. Dock känner jag mig lättad vid tanken på att det faktiskt finns någonting jag trots sjukdomen skulle kunna klara av! Att jag i framtiden skulle kunna ha en inkomst att leva på.
Livet blir inte alltid som man tror, men det kan blir helt okej ändå!

Bra tänkt att skriva om allt möjligt och inte bara om sjukdomen, då får folk en annan bild av personen.
Tittar in och läser då och då. Kör på för du är på rätt väg kramar från mamma.
Fina Jeannie <3 (och Janet med flera) vi älskar dig!
Starkt inlägg...
Men fy fan vad orättvist livet kan vara! >:(((
Blir så ledsen när jag tänker på det..
Roligt med alla bilder :)
Din Christoffer är så fin ;D ser ut som en myyysig kramig nallebjörn! ;)
Precis en sån där kille som jag oxå skulle kunna bli kär i ;)
Kramar!!