Vill bara skrika. Vill inte vara med längre, vill inte ha min kropp.

Ringde kvinnomottagningen för att boka tid till en rekommenderad läkare som kan fortsätta min utredning för endometrios. Hon var såklart tjänstledig fram till april.  Frågar kvinnan i telefonen om det fans någon annan jag kunde få träffa och förklarar att jag behöver diskutera en titthålsoperation och ställa några frågor eftersom jag inte fått någon hjälp efter att diagnosen ställts. Jag fick då till svars att jag kunde få en telefontid till en annan kvinnlig läkare. Jag förklarar att jag skulle behöva träffa läkaren och undrar om det inte finns möjlighet till det. Vet ni vad hon så svarar!?

 

"Varför då?"

 

Snälla du som antagligen jobbar som undersköterska eller sjuksköterska. Om en ung kvinna som nyligen blivit diagnotiserad med en kronisk, smärtsam sjukdom som dessutom innebär en rad övriga komplikationer ringer och ber om att få diskutera sjukdomen med en kunnig läkare, är inte det en självklarhet att kvinnan då behöver en personlig kontakt? Om kvinnan förklarar att hon inte fått någon hjälp eller något stöd efter att diagnosen ställts, är det inte en jävla mänsklig skyldighet att försöka ordna ett möte åtminstone!?

 

Snart flyttar jag här ifrån. Råkar du vara svårt sjuk så ska du inte bo i Sverige och definitivt inte på Gotland!

 

/Jeannie