Googlar och googlar och googlar... på "endometrios", "endometrios i urinvägarna", "operation endometrios i urinvägarna".. Känner att jag vill gråta, känner att jag är så nära det jag för snart fyra år sedan trodde skulle vara slutet, nu är det istället bara början. Jag vill opereras men inte här på Gotland. Jag litar inte på vården här. Jag är rädd för smärta som ingen tar på allvar. En operation innebär automatiskt att sjukdomen sätts på prov, även om operationen är liten så kommer den innebära att uretritsmärtorna blir värre, starkare och mer svårhanterliga.

 

Saker jag varit med om tidigare dyker upp i huvudet, skräckscenarion som jag aldrig någonsin vill uppleva igen. Jag orkar inte diskutera med okunniga läkare, eller framförallt inte läkare utan empati. Jag vill få bli inskriven på ett endometrioscenter och bli utredd där.

 

Nu yrar jag bara, för mycket känslor, för långdragen smärta och för lite sömn.

 

/Jeannie