Ett steg framåt, två steg bakåt
Att starta eget är inte direkt någon dans på rosor, det vet nog även de flesta som inte är insatta. Det går verkligen upp och ner precis hela tiden, man tar ett steg framåt och halkar två steg tillbaka.
Idag tog vi några steg tillbaka, känns lite tungt men är samtidigt taggad på att lösa problemet! Spelar ingen roll vad som händer, nu är det föresent att ge upp! Efter allt arbete vi lagt ner existerar inte ens tanken på att lägga ner projektet, allt går att lösa!
Idag tog vi några steg tillbaka, känns lite tungt men är samtidigt taggad på att lösa problemet! Spelar ingen roll vad som händer, nu är det föresent att ge upp! Efter allt arbete vi lagt ner existerar inte ens tanken på att lägga ner projektet, allt går att lösa!
Mår för övrigt mycket bättre nu, det var uvi,n som stod för försämringen. Nu är jag tillbaka i gamla rutiner, smärta under förmiddagar, helt eller så gott som smärtfri under eftermiddagar. Så fort försämringar som denna slår till fylls jag av oro och jag börjar tänka mer på hur bra jag egentligen har det emot vad det har varit. Jag är så rädd att en försämring ska bli kronisk. Precis så som hela sjukdomen började. Önskar så innerligt att det på en mer seriös nivå kunde börja forskas inom uretrit!!
Imorgon är det företagsarbete som vanligt och sen får vi se vad kvällen bjuder på! Skulle verkligen behöva lämna mitt huvud hemma och bara slappna av i trevligt sällskap för en kväll. Har alldeles för mycket snurrandes.
/Jeannie
Kommentarer
Linnéa
Den här oron tror jag är något vi alla uretritare har gemensamt. Jag kan också känna så där när jag upplever en försämring.
Svar:
Jeannie Olsson Frisk & Fanny Karlsson
Trackback
