En anorlunda dröm

Publicerat 2013-05-21 21:14:36 i Jeannies liv med Uretrit
Idag har jag hunnit med mycket. Behövde bara sitta en timme i morse innan trängningarna blev bättre. Fixade i lägenheten fram till klockan tre sen kom Alexandra för gitarrlektion. Kunde inte sluta le idag under lektionen, hon har blivit så otroligt duktig och har gjort så stora framsteg. Satt och tänkte på de första lektionerna då vi tragglade med A, D, G osv. Nu Spelar hon vilken låt som helst flytande, hon kan alla strängars toner, hon har lärt sig att plocka och just nu tränar vi på barré och grunden i de ackorden. Jag känner mig så stolt! Det är en sådan häftig känsla att få se hur någon utvecklas steg för steg och veta att det är man själv som lärt personen i fråga allt det som får personen att utveckla sig.
 
Efter lektionen klippte jag gräset och sen kom Christoffer hem. Nu har vi bara tagit det lugnt hela kvällen.
Har mått ovanligt bra idag faktiskt, några små svackor då jag trodde det skulle bryta ut men det gjorde aldrig det. Skönt att få så mycket gjort och samtidigt må bra!
 
Jag har gått och tänkt hela dagen på en dröm jag hade i natt. Jag drömmer alltid mardrömmar, har säkert skrivit om det någon gång, att jag aldrig drömmer fina, positiva drömmar. Så har det det alltid varit, enda sen jag var liten. Men så i natt vaknade jag och troddde jag drömt en mardröm igen men när jag tänkte efter så insåg att jag att jag kände mig lugn och tillfreds i kroppen. Jag Tänkte tillbaka på vad drömmen handlade om.
Alla har nog någon gång drömt om att man varit gravid. Jag har gjort det flera gånger. Det har alltid varit oönskade graviditeter och jag har alltid känt mig fruktansvärt olustig när jag vaknat. Denna dröm handlade om en graviditet men den var inte oönskad. Jag var lycklig i drömmen. Jag var gravid i åttonde månaden och jag var så stolt över min stora gravidmage, alla var positiva, såg fram emot barnet, jag och Christoffer var fulla av förväntan.

Jag har känt mig så lugn hela dagen tack vare denna dröm. Jag undrar varför jag nu, för första gången på 20 år drömmer något som inte får mig att fyllas av obehag.

/Jeannie
Direktlänk, 2 Kommentarer



Kommentarer
Tove

Hej! Det är länge sedan jag var inne på er blogg. Vill bara höra om du blivit bättre efter Sophiahemmet? Själv äter jag Xatral, som sänker blodtrycket och därmed slappnar muskulaturen av. Hjälper en del, men inte helt tyvärr. Tror läkaren satte dig på ngt liknande, så jag vill gärna höra dina erfarenheter.

Svar: Hej Tove! Jag blev tyvärr aldrig bättre av medicinen jag fick på Sophiahemmet. Eftersom jag märkt och märker resultat av muskelavslappnande preparat annars så tycker jag att det är väldigt konstigt att jag inte märkte någon förändring alls av blodtrycksmedicinen, framförallt eftersom jag var uppe i så hög dos. Förstår verkligen inte varför jag inte kände något alls, läkaren förväntade sig att jag skulle bli lite snurrig av medicinen också eftersom jag tog så hög dos men jag kände verkligen ingen skillnad alls. Nu har jag inte längre någon kontakt me Sophiahemmet då min läkare inte visste vad han skulle göra mer. /Jeannie
None None

2013-05-22 @ 22:18:02
Helena

Hej på er! Det var länge sedan jag kommenterade nu men jag läser varje inlägg och slutar aldrig hoppas på att ni båda ska må bättre.

Jo, en sak har slagit mig de senaste dagarna. Jag är, som jag säkert redan sagt, sjuksköterska och har nyligen börjat jobba på kvinnokliniken på ett stort sjukhus här i Stockholm. Vi har dels patienter som kommer in för olika operationer, aborter och även gynakut. En patientgrupp som vi har inneliggande på avdelningen ofta är patienter med endometrios. Jag vet att det finns diskussioner kring huruvida endometrios och uretrit är sammanlänkat, och jag börjar faktiskt luta åt att tro det. Jag ser liksom patienter som har konstant smärta, dygnet runt, som inte kan smärtlindras (det finns liksom inget läkemedel som biter på smärtan, det är så fruktansvärt frustrerande!) och jag kan inte låta bli att tänka på er två, och särskilt dig Fanny! Jag inbillar mig att det är precis så du mår. Jag hörde också en kollega säga i går att en patient inte vågar kissa "för det är vanligt att det gör ännu ondare när blåsan är tom". Jag har för mig att du skrivit exakt det i ett tidigare inlägg?! Nu är som sagt endometrios helt hopplöst svårt att behandla (alvedon och KBT typ) men det kanske kan vara värt att ta reda på om du har det? Även om det kanske inte blir lättare att få rätt vård så kanske den diagnosen är lite mer bekant för läkare än uretrit.

Bara en tanke jag haft! Världens största kramar till er båda.

Svar: Hej Helena!För ett tag sedan så var tanken att jag skulle ha gjort en titthålsoperation för att kolla om jag har endometrios. Kort därefter att detta bestämdes så tog jag ut min kopparspiral och mina magsmärtor försvann, därför tänkte jag att jag då inte behövde kolla upp detta. Nu ångar jag lite att jag inte tog chansen. För det kan ju mycket riktigt vara så att endometrios har något att göra med uretrit. Det hade varit spännande att få reda på! Nu lär det dock vara lite av en omöjlighet för mig att få boka in en titthålsoperation när jag inte längre har några symtom som är kända för endometrios. Så himla dumt att jag inte tog tillfället i akt!
Hoppas det rullar på för dig Helena och att det går bättre med jobbet! kram Jeannie
None None

2013-05-23 @ 08:30:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0