Positiv information om endometrios

Jag hittade nyss ett stycke text som lugnade ner mig.
Har sökt febrilt på nätet efter information om endometrios sen igår när läkaren nämde att det kan vara det som jag lider av. Igår var jag panikslagen, grät och grät och grät. Kände att nu blir livet svart igen. Vill inte behöva kämpa med ännu en smärtsam sjukdom som stänger mig inne och tvingar mig att missa livet. På sätt och vis liknar endometrios uretrit på många vis (jag vet att det kan vara så att uretrit och endometrios hör ihop men nu delar jag upp dem i två olika sjukdomar). Just det här med att ingen vet vad orsaken är eller hur man botar det osv. Det var framförallt det som fick mig att bli så otroligt ledsen. MEN nu när jag satt och läste så hittade jag något som en läkare hade skrivit om endometrios.
 
Hur ser forskningen kring sjukdomen ut idag och hur kommer det att se ut för endometriospatienter framöver?
Det forskas världen över och hålls kongresser. Sjukdomen kommer att bli mer och mer känd tror jag och det kommer att bli en ökad acceptans. Det finns redan idag endocentran runt om i världen. I höst invigs Sveriges första, på Uppsala Universitetssjukhus. Dit kommer vi att remittera de svåra fallen. Hittills har vi på Karolinska i Huddinge tagit hand om dessa patienter och här är det jag och några till som opererar men det finns inga kringresurser. Det behövs sjukgymnaster, sköterskor, personal som kan ta emot telefonsamtal, doktorer, psykologer och kuratorer, det är oerhört viktigt. Det är oerhört viktigt. I Danmark som är betydligt mindre än Sverige finns redan två center. I Sverige skulle vi behöva tre, fyra stycken för att svälja alla patienter.
 
Är inte detta helt otroligt?
Dessutom finns det endometriosföreningar, bara det ger en sådan otrolig lättnad. Det är ju det vi uretritdrabbade saknar. En förening där vi tillsammans kan göra oss hörda och där vi kan få stöd av varandra.
 
Nu väljer jag att sluta läsa om endometrios här. Jag vet att det finns hur mycket jobbigt som helst att läsa och jag tror jag väntar med den biten. Man ska ju sluta när man ligger på topp.
 
/Jeannie


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0