Jag har ju länge varit glad över att jag kunnat bli smärtfri under dagarna om jag bara börjar dagen på rätt sätt. Dvs. dricka mycket varm vätska, inte dricka söta drycker (som juice), och se till att hålla mig varm om fötter osv.
Jag vet inte riktigt vad som är på gång nu, om detta är ett sämre skov eller om det här är början till någon form av uppgradering av sjukdomen men hur som helst så skrämmer det mig! Jag har funderat nu ett tag men inte sagt något då jag försökt blunda lite för det och tänkt att det bara är en tillfällighet. Men nu känner jag bara mer och mer oro då jag inte längre blir symtomfri. I vanliga fall brukar jag först få bort kramperna sedan smärtan och tillslut ger även trängningarna med sig, nu får jag bort kramper och smärta men trängningarna hänger kvar.

Inombords skriker jag "vill inte, vill inte, vill inte!!!" Orkar inte gå igenom en negativ förändring av sjukdomen. Märker att jag börjar gå tillbaka till det där stadiet när man sitter och googlar på allt som har med uretrit att göra i hopp om att man ska hitta något nytt, jag reagerar på allt som har med sjukdom och inflammation att göra och jag funderar på att börja söka mig utomlands efter andra läkarkunnskaper.

 

Ska börja jobba vid 12. Jag fixar att jobba när trängningarna ligger på den nivån som de ligger på nu men det är fortfarande inte kul någonstans att jobba med trängningar när man ständigt har människor runt omkring sig som man dessutom ska vara trevlig mot. Jag klistrar på någon slags yta, jag ler och låtsas att jag är någon annan. Det får mig att bli totalt utmattad, när jag kommer hem känns det som om jag jobbat en hel dag.

 

Just nu hoppas jag bara att Karin och hennes dotter har fått hjälp i Italien!

 

/Jeannie