När livet tar en annan väg

Mycket depp i bloggen just nu.. känner tyvärr inte att jag kan göra det bättre heller.
 
Det blev aldrig riktigt bättre igår. Jag gick hem till grannen senare och satt där med Linda och Ylva. Ylva spelade gitarr och vi sjöng en massa fint hela kvällen. Jag kände att jag blev bara mer och mer illa till mods. Började tänka alldeles för mycket. Gick hem tillslut och det första jag gjorde var att kolla vad en utav mina vänner hade svarat på en väldigt komplicerad konversation vi haft lite tidigare.
 
Sen blev det verkligen kolsvart.
Jag blir så fruktansvärt äcklad över hur människor vars händer jag lagt hela mitt liv i, utan att ens blinka kan krossa hela ens tillvaro. Människor man litat på, människor man både stöttat och behövt. Människor som betyder något alldeles speciellt. För några år sedan förlorade jag halva mitt liv när jag blev sjuk, igår kändes det som att jag förlorade andra halvan.
 
Jag är lycklig över att jag har så otroligt fina vänner runt omkring mig som varje dag stöttar mig, som ser hur jag mår även om jag försöker dölja det. Mitt hjärta tillhör också Christoffer som varje dag kämpar vidare med mig och min sjukdom, som alltid finns och aldrig ger upp. Men hur mycket fint som än finns runt omkring så är det fortfarande oerhört tungt att bli sviken av någon man delat så mycket med. Hur ska jag kunna lita på någon efter det här?
 
/Jeannie


Kommentarer
Linnéa

Know the feeling.. Stay strong! :)

Svar: Tack Linnéa!!
None None

2013-06-19 @ 12:10:52


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0