tårar for no reason

Tårarna rinner och rinner fast jag egentligen inte vill och egentligen skulle kunna sova nu. Ibland börjar man tänka på hur mycket vissa människor betyder för en. Ikväll är en sådan kväll. Började tänka på hur det skulle se ut om Christoffer inte fans, om han skulle försvinna från mig nu. Det är bara onödigt ont att tänka så men kunde inte låta bli. Jag kommer aldrig kunna förklara för någon exakt vad jag känner för Christoffer, exakt vilket stöd han är för mig eller exakt vad han gått/går igenom med mig. Bara DET gör lite ont, att ingen annan kommer förstå. Inte ens Josefin eller Fanny. Fanny kan förstå min smärta men inte Christoffer, Josefin kan förstå Christoffer men inte min smärta.

Det finns ingen som Christoffer. Om jag blundar för sjukdomen så kunde jag inte vara mer lycklig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0