Här sitter jag i soffan som vanligt och väntar på bättre tider. Bakis, andra dagen i rad. Jag mådde inte jättebra igår kväll men när Nandie ringde och bad mig komma bort så bet jag ihop och tänkte att jag hellre sitter där och är social även om jag har ont än att jag sitter hemma själv och bara väntar på att kunna gå och lägga mig. Jag tänkte att jag skulle gå över någon timme och sen gå hem igen. Varför lär jag mig aldrig att det aldrig blir så? Vad vi än gör så spårar det alltid ur, det slutade med att Nandie, Linda och jag satt och spelade ölspel en bra bit in på natten, en söndag kväll. Haha. Jag slutade tänka ganska fort på att jag hade ont, det är alltid mycket lättare att hantera när man snackar om saker så sen flöt allt bara på.

 

Imorgon fyller min yngsta bror år så jag ska hem om några timmar och fira honom idag, hoppas uretriten lugnar ner sig lite tills dess. Snart kommer nog Josefin, då hoppas jag på att få maaat!

 

/Jeannie