Igår var jag hos min psykolog. Pratade om mycket om stress och om att våga släppa taget, våga vara oförberedd och våga ta det som det kommer. Jag är planeringsmänniska och spricker planerna så blir jag fruktansvärt stressad även om det är småsaker som egentligen inte spelar någon roll. Det är något jag behöver jobba på, det vet jag! Om jag lär mig att hantera stress bättre så vet jag att jag kommer kunna hantera smärtorna och de andra symptomen bättre. Det är verkligen något att kämpa för!

På eftermiddagen var Linda och jag ute och sprang igen. Det gick bra, fick bara lite ondare efteråt. Fortfarande hanterbart liksom. Vi var bjudna på drinkafton hos min granne på kvällen så blev dock lite orolig och stressad över att smärtorna sen verkade bli värre och värre, ville inte bli sämre så att jag inte kunde gå men det löste sig i sista sekund! Vi hade en riktigt trevlig kväll och det behövde jag verkligen igår! Har känt mig lite nere och har haft svårt för att se fram emot saker men igår blev jätteglad när drinkafton kom på tal!

 

Vill så gärna börja lägga upp bilder osv. men har en lånetelefon just nu så tar för tillfället inga kort. Trist!
Ni vet den där gamla reklamen från försvarsmakten där en kvinna tar till alla medel för att hitta rätta vinkeln till ett kort på sin frukost. Det är jag. Saknar min mobil, kamera och instagram!

 

/Jeannie