Som sagt var, snart kommer Fanny!!!

Jag längtar som bara den och två veckor dessutom, vi kommer hinna så mycket (leker med den tanken i alla fall och hoppas vi mår okej samtidigt någon stund). Mins hur vemodig jag kände mig sist när jag var uppe hos Fanny och skulle flyga hem, efter fyra dagar! Hur ska det bli efter 14 dagar?Men kul ska det bli hur som helst!

 

Idag har jag haft trängningar hela dagen, har inte varit extremt men tillräkligt för att jag inte skulle våga gå ifrån lägenheten. Vid sju blev jag mycket bättre, åkte då med Josefin till macken och satt sen hemma en stund och snackade lite. Har tänkt på hur mycket jag umgås med Josefin. Antar att ni förstått att vi umgås i stort sätt varje dag, just nu kommer jag inte ens på när jag senast inte träffade henne på en hel dag. Hon är som min syster, även om det låter fånigt så är det så det är. Snart åker hon till sydafrika, i Januari, i två månader! Vart ska jag ta vägen då? Hur ska jag hantera det? Hon har redan varit ifrån mig i två år sammanlagt och jag mins hur saknaden kunde göra så fysiskt ont ibland. Men har jag klarat två år... så klarar jag väl två månader också?

 

Just nu står Christoffer och spelar elgitarr och jag funderar på vad jag ska göra. Borde läsa min bok till engelskan men va fan... ne jag orkar faktiskt inte. Kanske kan få lov av att bara njuta av att må helt okej?

 

/Jeannie