Jag har fått en kallelse till Sophiahemmet!!

Äntligen! Jag hoppas inte, jag tror inte, men jag önskar.. önskar att en utredning där ska leda till något positivt för inte bara mig, för oss alla som kämpar och kämpar. Den 20de februari blir det, eller någon dag senare om jag inte kan ändra tiden den dagen. Jag fick tid klockan 10.00 och nej, det går inte att ta sig upp till stockholm samma dag till den tiden om man bor på Gotland. När jag läste brevet blev jag såklart jätteglad men samtidigt lite.. rädd nästan. Jag har väntat så länge på det här och om det skulle visa sig att dem på Sophiahemmet beslutar sig för att bara avslå mitt ärende då dem inte vet vad man kan göra, då har jag inte längre något nytt kort.

 

Just nu handlar varje dag om att försöka hitta ett arbete som funkar för mig. Jag vill inte ens tänka på hur många veckor jag gått utan arbete med en inkomst jag kan överleva på, gått här hemma dag in och dag ut vare sig jag mått bra eller inte. Jag vill vara delaktig i livet. Jag vill också klaga på att jag inte orkar jobba just idag, inte orkar gå upp tidigt på morgonen, jag vill också ha arbetskamrater jag träffar varje dag, arbetskamrater att ha både tråkigt och roligt med. Jag vill vara behövd!!

 

Har idag varit i Hemse på en fotning med min kära vän Sandra. Tar nästan två timmar att köra dit, fotade i över tre timmar och sedan två timmar hem igen, mör i kroppen! Och kan ni tänka er, idag av alla dagar har jag mått prima hela dagen!

 

/Jeannie