Har precis ätit wokgrönsaker med bacon, ligger nu i soffan med datorn och funderar på massa saker. Tänker på att jag fortfarande är lika godissugen som innan jag åt mat, att jag har skitmycket plugg att göra, tänker på vad det kan vara för något som gör att Fanny inte blir lika bra som jag av dieten, på att det fortfarande kanske bara är en tillfällighet att jag mår bra nu, att jag snart åker till stockholm på klassresa och att jag ska sova själv utan Christoffer för första gången på ett halvår (jo, jag är extremt beroende av närhet). Det här och massa andra saker som jag kan försäkra er om att ni inte orkar lyssna på, är så otroligt mycket som snurrar i mitt huvud.

Har mått helt bra idag. Det sjuka är att när jag skriver det så skriver jag inte det med ett leende på läpparna. Jag skrev igår till Fanny att jag ska sluta oroa mig över att allt ska komma tillbaka, att jag ska njuta av det som är istället men.. det jag går runt och tänker på är alla dem som inte får uppleva det här. Hela dagar då man känner sig helt frisk! Kom på mig själv idag med att vara på väg in i min bubbla igen. Kom på mig själv med att le och skratta men inte känna mig glad, glad på riktigt.. inombords. Allt jag längtade efter var att komma hem till Christoffer, hem till någon som förstår och vet, som får mig att känna mig trygg och som ger mig närhet! Det här var dock fel dag att verkligen behöva allt det där. Christoffer hann knappt komma hem från jobbet så skulle han in till stan på fotbollsmatch vilket jag hade glömt.. nu är det i alla fall bara två timmar kvar tills han kommer hem.
När jag blir så här, när jag inte kan njuta för stunden utan allt jag vill är att komma hem till Christoffer, jag tror det beror på att jag inte känner mig trygg i mig själv, att jag känner mig orolig och osäker. Det brukar bli så när jag tänker för mycket på sjukdomen.

Nu ska jag skriva det där inlägget om ångest som jag lovade!

/Jeannie