Dålig igen
Efter att ha reagerat så otroligt bra på den nya kosten beslutade jag mig för att försöka sluta med min dagliga medicin mot trängningar för att se om det kanske helt enkelt bara var den andra maten som såg till så att mitt urinrör mådde bättre, det skulle jag dock inte ha gjort. Trängningarna kom tillbaka bara efter någon dag och nu verkar det inte vilja försvinna.. igår fick jag även behandling med kortison i urinröret och det gjorde resten av dagen till ett helvete, rivandet höll sig på samma smärtnivå från tio på förmiddagen till sent på kvällen när vi gick och la oss. Nu får det helt enkelt vara stopp på all lokal behandling, tror att mitt urinrör har blivit ännu mer uppretat av alla behandlingar än vad det i vanliga fall är utav själva sjukdomen.
Idag struntade jag i att gå på toa i morse, gick på akupunktur som gick bra, kom hem vid halv tre och kände mig då så pass bra att jag trodde det skulle gå bra om jag gick på toa efter att ha väntat en hel dag. Nej, så var inte fallet. Har en del trängningar och en kramp som jag stör mig på sjukt mycket. Har inte så jätteont av krampen men det är irriterande att inte kunna slappna av. Hoppas nu att det blev så här för att jag slutade med Vesicare och inte för att den var en tillfällighet att jag mått bra innan.
Imorgon åker jag till Stockholm med min inrikting i klassen, tre dagar fulla av studebesök, tunnelbansåkande och promenerande samt ofrånkomligt umgänge med klasskamrater man både känner alldeles för väl och alldeles för dåligt. Man vill ju lixom inte bli jättejuk och ha ont i en sån här situation när man ska dela rum med sex stycken andra. Det enda som får mig att känna mig lite lugnare är att Anneth är med, Anneth är en utav mina närmre vänner i klassen och.. nu vet jag ju inte hur mycket jag får lov att skriva eftersom jag inte bett om tillåtelse att nämna henne här men jag kan i alla fall säga att hon förstår mig på ett helt annat sätt än vad någon utav mina andra vänner gör, även om flera av mina andra vänner gör allt för att försöka förstå och alltid finnas där.
Jag kanske hinner blogga något ifrån mobilen men annars vet ni vart jag håller hus nu i tre dagar fram över.
Puss & Kram
/Jeannie
Idag struntade jag i att gå på toa i morse, gick på akupunktur som gick bra, kom hem vid halv tre och kände mig då så pass bra att jag trodde det skulle gå bra om jag gick på toa efter att ha väntat en hel dag. Nej, så var inte fallet. Har en del trängningar och en kramp som jag stör mig på sjukt mycket. Har inte så jätteont av krampen men det är irriterande att inte kunna slappna av. Hoppas nu att det blev så här för att jag slutade med Vesicare och inte för att den var en tillfällighet att jag mått bra innan.
Imorgon åker jag till Stockholm med min inrikting i klassen, tre dagar fulla av studebesök, tunnelbansåkande och promenerande samt ofrånkomligt umgänge med klasskamrater man både känner alldeles för väl och alldeles för dåligt. Man vill ju lixom inte bli jättejuk och ha ont i en sån här situation när man ska dela rum med sex stycken andra. Det enda som får mig att känna mig lite lugnare är att Anneth är med, Anneth är en utav mina närmre vänner i klassen och.. nu vet jag ju inte hur mycket jag får lov att skriva eftersom jag inte bett om tillåtelse att nämna henne här men jag kan i alla fall säga att hon förstår mig på ett helt annat sätt än vad någon utav mina andra vänner gör, även om flera av mina andra vänner gör allt för att försöka förstå och alltid finnas där.
Jag kanske hinner blogga något ifrån mobilen men annars vet ni vart jag håller hus nu i tre dagar fram över.
Puss & Kram
/Jeannie
Kommentarer
Trackback
