Tungt
Jag mådde dålig resten av kvällen igår, knivskarpa smärtor så fort jag rörde mig plus trängningar som vanligt. Först kunde jag handskas med det riktigt bra, jag var glad och positiv, pratade om allt möjligt med Christoffer för att inte behöva tänka så mycket på smärtan. Sen när vi skulle gå och lägga oss blev allt helt anorlunda, då kom alla tunga, svåra känslor tillbaka och jag kunde inte sluta tänka på allt jag egentligen verkligen inte vill tänka på.
Även fast det var mörkt och jag inte sa någonting så märkte Christoffer direkt att något inte var bra, att han känner av mig på det sättet, jag har sagt det förut och jag tänker säga det igen, det är en enorm trygghet för mig! Det går inte att uttrycka i ord hur tacksam jag är över att jag har Christoffer.
I morse mådde jag helt bra och började jobba 6.50, har jobbat fram till 13.00 och har känt mig helt frisk under hela passet. Jag skulle till och med kunna säga att jag kände mig lite lycklig nu under förmiddagen eftersom jag mådde så otroligt bra. Nu är jag hemma igen och har börjat få en del trängningar samtidigt som att mitt humör har växlat tillbaka från superglad till en något deppigare jeannie. Jag har massor jag måste göra men känner ingen motivation till något, är verkligen inne i en "JAG SAKNAR MITT GAMLA LIV" period.
Frågan är om jag ska orka köra till apoteket nu..
/Jeannie
Kommentarer
carolin melander
min fina jeannie, du e så otroligt stark! jag vet precis hur det känns att ha en sjukdom/diagnos. för jag har det oxå! o jag finns för dig varje dag o vilken tid på dygnet! jag gillar dig för den du e o jag skiter fullständigt i att du har uretrit. du beställde inte den o du ville inte ha den!
jag finns alltid! puss <3
Svar:
None None
Trackback
