Dålig på jobbet + Idén

Fick gå hem från jobbet efter tre timmar... skulle egentligen stänga ikväll men Josefin fick jobba för mig, får så otroligt dåligt samvete över att hon är tvungen att ta sin lediga dag till att hoppa in för mig. Hade både kramper och trängningar när jag var på jobbet och när det är både och så blir det alltid bara värre och värre, det jobbiga är att jag vet att om jag bara får ta det lugnt, gå på toa och ta den tid jag behöver utan stress så brukar det lugna ner sig efter någon timme men det går ju inte på jobbet... jag mår bättre nu och skulle definitivt kunna hoppa in och jobba men det funkar ju inte så, jag kan ju inte komma och gå som jag vill.

Hur ska jag ta mig igenom hela sommaren när tanken är att jag ska jobba 6 dagar i veckan och då de allra flesta passen är mellan 8-10 timmar. Jag som vill jobba, jag som behöver pengarna. Fan.

En idé
För ett tag sen så sa jag att jag hade fått en idé som jag skulle berätta om när jag pratat med Fanny. Jag tänker inte berätta ännu utan jag tänker vänta och se hur långt idén går. Något jag och Fanny däremot skulle behöva är era allra jobbigaste berättelser, minnen och upplevelser som orsakats av Uretrit. Jag vet att tre av er har uretrit sen vet jag inte om någon mer uretritare läser bloggen. Om ni har lust, tid och ork får ni jättegärna kommentera eller maila oss om något ni varit med om som ni tror att vi kan ha nytta av. Ni som berättar något från era uretritliv får naturligtvis veta vad det ska användas till!

Tack på förhand!

Ne, jag får väl göra något vettigt här hemma istället när jag kan!

/Jeannie


Kommentarer
Helena

Det allra jobbigaste för mig är utan tvekan att andra måste anpassa sitt liv efter mig och att vara beroende av andra. Att jag och min sambo bjudit hem någon på middag men måste ställa in några timmar innan för att jag fått en dålig dipp. Att min sambo får ta hand om mig för att jag ligger och gråter över att jag mår dåligt. Att det kanske krånglar på jobbet för att jag måste sjukanmäla mig.

Inga specifika minnen/händelser visserligen, men känslan av att min sjukdom styr mitt och andras liv och att det just nu inte finns ett skit jag kan göra åt det.

2012-06-20 @ 12:12:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0