Fannys inlägg om att sakna sex var underbart att läsa, ja tolka mig rätt, inte underbart för att någon inte ska kunna ha sex hur mycket kroppen än skriker det utan självklart för att det som sagt är så otroligt viktigt att ta upp detta! Jag är helt säker på att det finns fler kvinnor än vad vi ens kan föreställa oss som lider av att behöva utesluta sex, man vet att andra i ens omgivning tar sex för givet medan vi andra som av någon anledning inte kan det, vi väntar tålmodigt på en smärtfri dag att utnytja.

 

Som ni vet ligger Fanny och jag väldigt nära varandra i vår sjukdomsnivå men jag ligger något under Fanny. Jag har fler smärtsamma dagar på en lägre nivå och även fler smärtfria dagar än vad Fanny har. Det gör ju naturligtvis att jag klarar mig hyfsat bra (framförallt nu när jag hittat en medicin som gör otroligt mycket nytta) från nunnedilemmat. Dock finns det fortfarande perioder då man känner sig instängd i sin egen kropp naturligtvis. Perioder med mycket smärta innebär inte att sexlusten försvinner automatiskt. Kroppen säger en sak men hjärnan kan säga en helt annan.

Igår dog min gammelfarmor, vi var fem generationer och hon var den äldsta som fortfarande fans kvar i livet. Min kropp mådde superbra igår, mådde illa av medicinen men så länge jag inte rörde mig för snabbt så gick det bra. Jag njöt av en smärtfri dag helt enkelt. Men så ringde min mamma och grät i telefonen. Det blev en jobbig och sogsen dag ändå. Idag känns det som om jag smält det ganska bra och jag har ingen smärta. Hoppas på en bra dag på jobbet då med andra ord!

 

/Jeannie