Åh vad det är svårt att glädjas åt andras framgångar ibland..

 

Så får man ju igentligen inte säga, så egoistiskt kan man inte vara men vet ni vad, nu struntar jag i den jantelagen för det är precis så jag känner just nu. Det är så mycket jag är intresserad av och skulle vilja vara superangagerad i men sjukdomen sätter käppar i hjulen för precis allting. Jag har alltid varit intresserad och kanske framförallt fascinerad av fotografering, det är något som jag länge, länge velat börja sätta mig in i på riktigt. Då kan man tänka, men det är väl bara att börja för det kan man göra trots att man är sjuk. Jo, absolut. Det är ju bara det att jag aldrig har haft råd men någon klok kamera och tänkt att jag ska spara till en när jag börjar jobba ordentligt. Vad händer då när skolan nästan tagit slut och nya livet väntar? Jo, jag blir kronisk sjuk och kommer inte kunna ha någon inkomst till dyra nöjen.

 

Jag har en bekant som är en otroligt begåvad ung kvinna. Hon är inte mycket äldre än vad jag är och hon är dessutom superbegåvad inom många områden som jag själv är intresserad av och skulle göra allt för att få vara lika duktig inom. Gick nyss in på hennes hemsida och kände plötsligt hur hela jag bara sjönk ihop, blev helt tung inombords när jag insåg att jag inte ens har kvar möjligheten att göra det hon gör.

 

Samtidigt vet jag ju att jag är orättvis mot mig själv nu när jag tänker så. Jag vet att jag är duktigt på det som har betytt mest i mitt liv så länge jag kan minnas och jag vet att många har avundats mig för det jag gör och för det jag kan. Nämligen att sjunga. Jag har en enorm tur som begåvats med en sångröst och som dessutom utnyjtat det. Jag har tävlat i små och stora tävlingar, jag har turen att få spelas på radio ibland, jag har fått sjungit i TV, jag har gjort inspelningar, jag har haft många, många spelningar och kunnat tjäna pengar tackvare sången, jag träffade min sambo Christoffer genom musiken och sist men inte minst..

 

Sjunga kan jag göra hur mycket jag vill och när jag vill trots att jag är sjuk

---

Igår hade jag ont hela dagen och hela kvällen fram till klockan tio någon gång, då helt plötsligt bara försvann det! Jag smsade Josefin och hon kom direkt så vi kunde hitta på något. Christoffer spelade pingis i garaget med Hjalmar och Danne och en stund senare kom Dannes tjej Nandie också så det slöt med rundpingis i garaget fram till klockan två på natten. Så kul! Åh vilken bra kväll det blev tillsut.

Idag vaknade jag med trängningar igen.. tur jag har Christoffer som väcker mig med en puss och ett leende på läpparna ♥

 

/Jeannie