Svar till Maria

Jag tycker att det är jätteviktigt med kontakt när man hamnat i en sån här situation, oavsett hur starka eller svaga symptom man har. Därför gör det mig jätteglad att du vill ha kontakt och dela med dig av dina erfarenheter Maria!

För mig började sjukdomen som för de flesta andra jag har läst om.
För ca. två år sedan (kommer inte ihåg exakt) började det komma skov av smärta. Jag kunde vara helt frisk och må jättebra i en eller två månader, sedan började det helt plötsligt kännas som om något trubbigt rev konstant inuti urinröret. Gick alltid till min vårdcentral och fick varje gång anibiotika för urinvägsinfektion, vare sig jag hade bakterier i urinen eller inte. Skoven började efter något år komma tätare och tätare, min läkare på vårdcentralen ville inte ge mig mer anitbiotika då kroppen tillslut kan sluta reagera på det om man använder det för mycket. Det gjorde mig så fruktansvärt frustrerad! Går inte att förklara med ord..  Fram tills dess hade nämligen antibiotikan hjälpt mig (för stunden). Nu skulle jag alltså istället inte få någotning mot mina smärtor.
Efter att jag frustrerad med tårar i ögonen frågat vad han tänkte att han skulle göra åt detta skrev han ut nervstärkande medicin..

Jag ordnade själv så jag fick göra en cystoskopi, fick en otroligt oförskämd läkare som gjorde undersökningen medan jag grät av smärta, han sa att allt såg normalt ut och gick ut därifrån. Fick alltså ingen vidare hjälp där heller. Jag har fått åka in akut två gånger för helt sjuka smärtor, brukar beskriva det som att urinröret slits sönder inifrån, närmre än så kan man inte komma. Fick antibiotika båda gångerna.
Så här höll det på i drygt två år, smärta från och till, antingen flera gånger inom en månad eller med flera veckors mellanrum. Tog tilslut kontakt med en privat kvinnomottagning därjag fick diagnosen kronisk Uretrit, började med kortisonbehandling. behandlingen har inte hjälpt och idag har jag smärta, kramper, trängningar eller obehag varje dag.

Detta är väl en kort version av mitt "sjukdomsliv"
Du skrev också något om ett obehag du kände, jag tänker då direkt på det obehaget jag känner av under mina bättre dagar. Jag har också jättesvårt för att beskriva det, brukar säga att det känns som om det kicklas i urinröret, som att något rör sig hela tiden utan att det gör ont. För mig innebär obehaget att jag har fruktansvärt svårt för att sitta still, kan inte koncentrera mig osv. Kan det vara något liknande du har?

/Jeannie


Kommentarer
Maria

Hej Jeanie



Jag kan verkligen relatera till din smärta, det är något jag inte ens önskar min värsta fiende.



Det sistnämnda du beskriver är exakt vad jag känner och jag håller på att bli tokig av det!



Som du nämner så är jag också tydligen inne i en bra period, har upplevt en enda gång hur det krampade, svårt att beskriva men jag satt på golvet och stortjöt av smärta...Tror det är snart två månader sen..Fick då antibiotika men sen kom symptomen tillbaka...



Varje morgon vaknar jag av att det bränner i det hela, störtomöjligt att sova då, sen går jag på toa, då kommer lite trängningar och en brännande känsla. Är detta något du kan relatera till?



Var på vårdcentralen igår och för första gången nämnde läkaren urinrörskatarr, han trodde att jag hade det.



Provet var helt rent, jag har tidigare haft uvi men nu påvisades inte det. Vi får se vad odlingen säger och jag fick Furadantin att ta under helgen.



Har varit hos min gynekolog, men hon förstår tydligen inte mina symptom så jag har ingen tillit kvar för henne.



Tänker på er tjejer :)



Kramar Maria



2012-04-21 @ 05:49:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0